För 90 år sedan föddes idén om Tredje världen, den internationella solidaritetsrörelsen och den moderna antikolonialismen och antirasismen

En färsk (akademisk) artikel av Samir Amin i (den akademiska tidskriften) Interventions som uttrycker en önskan om att återupprätta den s k Bandung-andan och den s k Alliansfria rörelsen påminner om att 90 år nu har passerat sedan Förbundet mot imperialism och kolonialt förtryck (på engelska League against Imperialism, på spanska Liga antiimperialista, på franska Ligue contre l’impérialisme et l’oppression coloniale, på tyska Liga gegen koloniale Unterdrückung, på nederländska Liga tegen imperialisme en koloniale overheersching o s v) bildades i Egmontpalatset i Bryssel av 174 delegater från Afrika, Asien, Latinamerika och Oceanien vilka representerade 130 postkoloniala stater (i Latinamerika) och antikoloniala organisationer och rörelser (i Afrika, Asien och Oceanien) liksom svarta amerikaner och vita européer och vita nordamerikaner vilka solidariserade sig med de koloniserade folken.
MeetingCongressPresidium15284178_125570497931534_4905553294862956916_n
15391138_128084374346813_1803552564226563984_n15621637_137342666754317_5057633791952779343_n
Förbundet skapades i opposition mot både Nationernas förbund som (med rätta) ansågs vara styrt av de västerländska imperiemakterna och den internationella socialistiska arbetarrörelsen som de antikoloniala ledarna och aktivisterna upplevde var ointresserad av antikolonialism (och antirasism) eller t o m och åtminstone indirekt stöttade kolonialismen (och rasförtrycket).
 
Redan i samband med den internationella fredskonferensen i Haag 1907 som indirekt lade grunden till Nationernas förbund och i samband med den internationella socialistiska konferensen i Stockholm 1917 hade representanter för koloniserade länder och folk både dykt upp och försökt att få gehör för den antikoloniala (och antirasistiska) saken men de hade då bryskt avvisats eller ignorerats och på den stora internationella fredskonferensen i Paris 1919 försökte Japan som den enda icke-västerländska, icke-kristna och icke-vita nationen på plats att förgäves få igenom en internationell resolution mot rasförtryck.
 
Tyvärr kom förbundet att mer eller mindre helt och hållet tas över av Sovjet-Ryssland och den kommunistiska rörelsen och vid förbundets konferens i Frankfurt 1929 hade i stort sett alla de konservativa, liberala, religiösa, socialdemokratiska och anarkistiska antikoloniala representanterna lämnat förbundet som slutligen upplöstes för 80 år sedan efter att bara ha verkat under ett decennium, d v s mellan 1927-37.
15590162_136010760220841_9065834483511443054_nFrankfurtFlyer1929
Under några mellankrigstidsår hade dock förbundet, som så här i efterhand kan ses som ett slags embryo till både den antikoloniala och den antirasistiska rörelsen såsom den kom att utvecklas under efterkrigstiden, kontor och avdelningar runtom i världen såsom i ett flertal latinamerikanska länder och i åtskilliga kolonier i de stora bosättarstäderna i Afrika och Asien och i de stora imperiemetropolerna i Europa (London, Haag, Paris, Rom o s v) och samlade sådana disparata namn som Mohammad Hatta (Indonesien), Jawaharlal Nehru (Indien), J.T. Gumede (Sydafrika), Messali Hadj (Algeriet), George Padmore (Trinidad), Max Clainville-Bloncourt (Franska Antillerna), Lamine Senghor (Senegal), Hansin Liau (Kina) och John W. Ford (USA) liksom kändisar som Albert Einstein, Willi Münzenberg, Henri Barbusse och Romain Rolland.
1931_contre_exposition_PCF500_069aitkenrosenhaft3
 
Förbundet kom dock aldrig att bli särskilt folkligt och samlade i praktiken nästan enbart den antikoloniala (koloniserade och icke-vita) eliten och dess mest kända ”aktion” var anordnandet av den antikoloniala utställningen i Paris 1931 i samband med att det Franska imperiet anordnade den stora kolonialutställningen i Bois de Vincennes.
 
Antalet besökare på förbundets antikoloniala utställning säger dock allt om att antikolonialism och antirasism knappast var ”à la mode” under mellankrigstiden och att förbundet just var flera decennier före sin tid: Endast 4200 människor besökte förbundets antikoloniala utställning medan hela 33 miljoner människor besökte den samtidigt pågående kolonialutställningen.