Högerextremister dras till Armémuseum som flugor till en sockerbit

Besökte nyligen Armémuseum på jakt efter det ryska automatvapen med femton patroner som de två svenska SS-soldaterna Ragnar Linnér (som sedermera kom att grunda och bygga upp Akademikerförbundet SSR) och Gösta Borg (som var nazist ända fram till sin död år 2000) överlämnade som krigsbyte och som (militär) gåva till Armémuseum och till den svenske militärattachén Curt Juhlin-Dannfelt i Berlin i oktober 1941 innan de tog tåget hem till Stockholm samtidigt som de berättade om att SS-trupper massavrättade judar vid östfronten då de antagligen hade bevittnat en massaker i Dnipropetrovsk som Kampfgruppe Jeckeln hade utfört i augusti samma år (p g a att de båda vittnena och möjliga förövarna Linnér och Borg berättade om detta till ambassaden så går det att hävda att Sverige var det första landet i världen som fick höra och veta om de s k Einsatzkommandonas mordiska verksamhet) och upptäckte dels att den legendariske krigsveteranen och högerextremisten Gösta Benckert får rejält med utrymme på museet (Benckert tillhörde en av de svenskar som först slogs för Finland mot Ryssland 1939-40 och därefter för Norge mot Tyskland 1940 tillsammans med flera andra svenska högerextremister och han tjänstgjorde även i FN-uniform i Korea på 1950-talet och var på 1970-talet knuten till fascistiska Sveriges nationella förbund), att den gamle lindholms- och Stay Behind-nazisten och de gamla nazisternas siste underrättelsechef Åke J Ek på 1990-talet lyckades få museet att sätta upp en minnestavla för de svenskar som stupade som frivilliga i Finland mellan 1939-44 (och varav långt över hälften var organiserade högerextremister) samt att det Japanska imperiets spionchef i Europa generalen och militärattachén Makoto Onodera som tidigare hade varit placerad i Shanghai och bl a stod i ständig kontakt med den japanske Berlinspionen Ehara Koichi och vars son gick på den nazifierade Tyska skolan på Östermalm i Stockholm tydligen stegade in på Armémuseum strax efter att Japan hade kapitulerat på hösten 1945 och överlämnade sin paraduniform, sina medaljer och inte minst sitt svärd (ett s k shin gunto-svärd som associeras med den japanska militarismen och fascismen) till svenska staten och till museet då japanska ambassaden i Stockholm (liksom den tyska ambassaden) skulle stängas och förseglas och allt som fanns där exproprieras av svenska staten medan all personal skulle deporteras och transporteras till allierade krigsfångeläger runtom i Europa för att senare repatrieras (när Onodera deporterades från Sverige i januari 1946 tillsammans med 50 andra japaner som hade bott i landet under kriget och en avskedsmiddag ägde rum i Stockholm i regi av Svensk-japanska sällskapet och svenska högerextremister och ”överklassnazister” utbrast den svenske viceamiralen Charles de Champs som personligen hade uppvaktat Hitler på dennes 50-årsdag 1939 och var en varm vän av den japanska fascismen och det Japanska imperiet ”Leve generalen!”).
19858714_10154841663595847_1974940826_n19866468_10154841582650847_1160102539_nA19
För bara några år sedan besökte Onoderas dotter Setsuko Othaka tydligen Armémuseum i Stockholm för att (för första gången sedan krigsslutet) titta på pappans uniform, svärd och medaljer och bl a det tyska amiralskorset med svärd som Hitler förärade generalen efter att den idoge Onodera, som bland alla diplomater, spioner, flyktingar och extremister i det krigstida Stockholm var ö/känd som ”spionkungen” eller ”spionernas spion”, hade lyckats knäcka de amerikanska koderna och vilket sannolikt ledde till att ytterligare ett antal både vita och svarta amerikaner togs av daga och blev ihjälslagna på än mer effektiva och ekonomiska sätt (medaljen utdelades f ö i samband med en ceremoni som ägde rum på Operakällaren i Stockholm):
 
 
”När Setsuko Othaka från Tokyo får hålla vapnet så blänker klingan till shin-guntosvärdet som silver. Min bror kommer att bli nöjd. Han ville veta i vilket skick svärdet var efter alla dessa år.”
22125.jpgOnodera_Makoto_Uniform.jpeg
Generalens fru Yuriko Onodera som också var synnerligen aktiv i axelmakternas spionverksamhet i Stockholm och som förra året förärades en japansk kostymdramaserie kom f ö att översätta, introducera och popularisera Astrid Lindgrens böcker till japanska efter kriget liksom Tove Janssons Mumin-böcker – d v s tack vare frun till Japanska imperiets spionchef i Europa under kriget så är både Pippi Långstrump och Mumin idag i högsta grad närvarande i Japan och Hayao Miyazakis mangaversion av Pippi Långstrump liksom den japansk-finska tecknade TV-serien ”I Mumindalen” hade kanske aldrig sett dagens ljus utan spionfruns insatser och dagens Japan (och dagens japaner) hade fr a aldrig översvämmats av Muminprodukter i alla dess former.
ku-xlarge1024833-moomins-headed-japan-first-theme-park
 
En ska uppenbarligen aldrig underskatta att högerextremister dras till Armémuseum som flugor till en sockerbit och ej heller den japanska överklassens hederstänkande liksom japanska spioners djupa fascination för Sverige och Norden.