Om Almedalsveckan, om det gamla ”nazistföretaget” Gotlandsbolaget om nazister i Visby igår och idag

Eftersom det just nu är Almedalsveckan i Visby och eftersom Nordiska motståndsrörelsen är där i år och eftersom så många deltagare inklusive nazisterna tar sig dit med det gamla ”nazistföretaget” Gotlandsbolagets färjor så kan jag bara inte låta bli att uppmärksamma att just nu säljer någon i Göteborg som jag gissar kan vara en äldre högerextremist det bland högerextrema ”naziparafernalia”-samlare rätt så svåröverkomliga s k tingsmärket som de s k lindholmsnazisterna tog fram inför det s k Visbytinget som ägde rum under pingsthelgen den 30-31 maj 1936 och som samlade åtminstone 500 partiaktivister som i det närmaste ”översvämmade” lilla Visby inklusive uniformerade SA-män som marscherade fram med flygande fanborgar i snörräta led och i raka formationer genom Visbys medeltida gränder tillsammans med kvinnoorganisationen Kristina Gyllenstierna och ungdomsorganisationen Nordisk Ungdom vars aktivister i båda fallen också var paramilitärt uniformerade.
 
19894167_10154838979730847_321301790_n
Stormöten och uppmarscher ägde bl a rum vid Korsbetningen och på Galgbacken under det s k Visbytinget och många av nazisterna övernattade på den förmögne godsägare Peder Lovéns ägor på Lilla Hästnäs gård strax utanför Visby. Lindholm skrev själv efter Visbytinget att ”i två dagar dominerades staden fullständigt av våra taktfasta kolonner” samt att partimedlemmarna även ”invigde det nya fartyget Gotland på dess första färd Stockholm-Visby med fladdrande fanor och kampsången Friheten leve” som Lindholm själv hade skrivit texten till och som Jimmie Åkesson och den dåvarande SD-ledningen f ö sjöng på en kryssning till Tallinn i januari 2009 (och som f ö kan avlyssnas här https://www.youtube.com/watch?v=x5Q4QBnfLP4). Kampsången Friheten leve är då den kanske mest kända och även den mest älskade av alla svenska högerextrema sånger och har då sjungits obrutet inom den s k nationella rörelsen från 1930-talet och fram tills idag och sjungs fortfarande på slutna och intima SD-tillställningar för att hedra och ära föregångarna.
 
Godsägare Peder Lovén kom f ö senare under kriget att bli krigsfrivillig i Finland och gömde även nazistiska krigsförbrytare på sin gård vid krigsslutet. Lovén begick f ö sedermera självmord (som f ö flera andra lokala gotlandsnazister märkligt nog har gjort genom åren) genom att skjuta sig efter att ha förgripit sig på sin adopterade dotter.
 
Motorfartyget Gotland som på sin s k jungfrufärd fraktade de s k lindholmsnazisterna från Stockholm till Visby ägdes av Gotlandsbolaget som i sin tur ägdes av självaste ”kungen av Gotland”, d v s den stenrike konsul Carl E Ekman som i stort sett självmant anses ha byggt upp hela den moderna turistindustrin på Gotland genom att bl a etablera flera populära hotell och restauranger som riktade sig till besökande ”fastländare” och som i stort sett styrde Gotland ekonomiskt genom att vara involverad i det mesta som ägde rum på ön vad gäller affärer förutom att han även var ordförande för Gotlands Allehanda (d v s Hela Gotland som tidningen heter idag). Konsulns sonson är idag f ö ägare av företaget AB Carl E Ekman som är associerat med Gotlandsbolaget och som så klart är uppkallat efter farfadern ”kungen av Gotland”.
 
Ekman var medlem i pro-nazityska Riksföreningen Sverige-Tyskland (åtminstone ända fram tills 1943) och hade erbjudit och givit en rejäl rabatt åt lindholmsnazisterna för att de skulle kunna ta sig från fastlandet till Visbytinget 1936 med dennes och Gotlandsbolagets nya och för tiden toppmoderna fartyg Gotland. Något år senare fraktade Ekman dessutom 100-tals medlemmar i fascistiska Sveriges nationella förbund från fastlandet till Gotland och till Tofta strand där dessa anordnade ett mer eller mindre paramilitärt ungdomsläger och Gotlandsbolaget var även aktivt i kriget på Nazi-Tysklands sida genom att bl a transportera tyskt krigsmaterial och tysk militär personal och särskilt i samband med att östfronten bröt samman 1944-45.
 
Ekman ska f ö också ha varit involverad i att ta emot och gömma nazistiska flyktingar och krigsförbrytare som anlände till eller gömdes på Gotland efter krigsslutet och han kan mycket väl även ha varit engagerad i planen på att upprätta ett koncentrationsläger för de svenska judarna på Stora Karlsö i egenskap av att vara styrelseledamot i Karlsö Jagt- & Djurskyddsförenings AB eller Karlsöklubben.
 
Andra högerextremister i Visby under denna tid som tillhörde öns elitskikt var f ö bl a:
 
Bernt Bergdahl, pastor, Visby
Arthur von Corswant, bankdirektör, Stora Hästnäs, Visby
Willy von Corswant, godsägare, Visby
Nils Dahlbäck, godsägare, Visby
Otto Hanson, direktör, Rosendal, Visby
T Hård af Segerstad, tandläkare, Visby
BA Ljungholm, länsbokhållare, Visby
Harald Löwenberg, borgmästare, Visby
Ernst Magne, fabrikör, Visby
Nils Schenning, apotekare, Apoteket, Visby
Gösta Silvén, major, Visby
Nils P Tidmark, fil lic, Eugeniagatan 4, Visby
Knut Wennerberg, direktör, Stadshotellet, Visby
Carl Axel Tönnes von Zweigbergk, major, Visby
 
Vi får nu hoppas att Nordiska motståndsrörelsen inte lyckas bräcka de s k lindholmsnazisternas s k ting som ägde i Visby för lite mer än 80 år sedan och inför helgen samla 100-tals aktivister som marscherar fram genom Visbys gator med flygande fanor och i paramilitär mundering liksom att Gotlandsbolaget numera inte längre erbjuder någon rabatt åt nazister. Det är dock trots allt en aning ironiskt att det gamla ”nazistföretaget” Gotlandsbolaget nu under årets Almedalsvecka med stor sannolikhet återigen fraktar åtskilliga nazister till Gotland såvida de nu inte har flugit till Visby eller har tagit sig dit på annat vis.
 
OBS: Naturligtvis är Gotlandsbolaget numera INTE ett ”nazistföretag” och ”kungen av Gotlands” sonson är självklart inte någon högerextremist.