Om asiatiska kvinnors bruksvärde

En liten postkolonial bildanalys så här i sommarvärmen:
 
Asiatiska kvinnor i den offentliga bildkulturen (i Sverige och i Europa) som förekommer tillsammans med en eller flera andra människor kan aldrig förekomma tillsammans med en asiatisk man eller med andra asiater, aldrig med andra asiatiska kvinnor och aldrig med ett eller flera asiatiska barn (såvida barnet inte är blandat):
19260632_10154824684900847_2800550340337251233_n.jpg
 
Hon måste alltid förekomma tillsammans med en vit man som hon uppfattas befinna sig i en heterosexuell blandrelation med (och sällan eller aldrig tillsammans med t ex en svart man, en s k MENA-man, en sydasiatisk man, en polynesisk man, en ursprungsamerikansk man eller en latinoman) eller med en eller flera vita kvinnor som hon uppfattas vara väninna med (och nog i stort sett aldrig som en samkönad partner till) och därmed som både genomassimilerad, domesticerad och hyper(hetero)sexualiserad (ungefär som svarta män som nästan alltid förekommer tillsammans med en eller flera vita kvinnor eller tillsammans med en eller flera vita män och ibland med ett blandat barn och nästan aldrig tillsammans med andra svarta och sällan tillsammans med en svart kvinna) för att verkligen understryka att den asiatiska kvinnan numera hör till oss (d v s till Sverige och svenskheten och till vitheten och till Väst) likt ett slags postkolonialt och antirasistiskt försoningsobjekt eller en slags krigstrofé eller en slags tröstekvinna (d v s en slags ”comfort/ing woman”) efter kring 150 år av extremt blodiga raskrigsliknande krig och konflikter mellan vita och asiater som sammantaget har krävt miljontals människoliv (allt ovanstående kan f ö även appliceras på asiatiska barn som nästan aldrig förekommer tillsammans med asiatiska män, tillsamnans med andra asiatiska barn o s v o s v).