Korea fortsätter att så sakteliga göra upp med det blodiga 1900-talet

Nordkorea må vara ett vidrigt land och kanske fr a gentemot och för politiska dissidenter och gentemot och för de som rent biologiskt en gång i tiden råkar ha tillhört de övre skikten (konfucianismen kanske inte längre är så stark i Nordkorea på samma sätt som den är i Sydkorea men det konfucianska klantänkandet att straffa ”synder” i flera generationsled har i varje fall överlevt i Nordkorea i allra högsta grad) men även i Sydkorea har 100 000-tals politiska dissidenter och fr a vänsteraktivister suttit inspärrade i åratal (i vissa fall i flera decennier) i (omskolnings)läger och fängelser och Sydkorea har inte minst exporterat 100 000-tals barn till Väst och 100 000-tals kroppsarbetare till Europa och till Mellanöstern liksom internerat 100 000-tals barn och funktionsnedsatta inom landet på slutna institutioner av alla de slag och med syftet att biologiskt utrota socialgrupp 4 och disciplinera arbetarklassen (d v s precis som Sverige gjorde mellan ca 1910-70 och liksom alla andra moderna nationsbyggande länder har gjort).
 
Just nu pågår åtminstone ett försök till en uppgörelse med en av de slutna institutioner som Sydkorea formligen vimlade av fram tills 1900-talets slut – det s k Brothers Home i Busan där över 16 000 barn och ungdomar har bott och där minst 500 av dem dödades eller ”tilläts” dö mer eller mindre medvetet och med vilje mellan 1975-87.
 
 
Samtidigt pågår en annan slags uppgörelse i Nordkorea – d v s den norra halvan av den fullständigt blodgenomdränkta Koreahalvön – d v s det slakthus (och det gäller både Nordkorea och Sydkorea) där massgravar och mänskliga kvarlevor från 1900-talets alla konflikter och regimer döljer sig överallt i naturen liksom under marken i många av städerna (och då inte bara lik och kvarlevor efter koreaner – fortfarande hittas kvarlevor efter japaner, ryssar och amerikaner i de båda Korea samt även efter andra nationaliteter som stred i Koreakriget såsom turkar, etiopier, sydafrikaner, nyazeeländare, colombianer, fransmän, britter, belgare, holländare o s v).
 
 
Under det Japanska imperiet var Korea en bosättarkoloni och när Röda armén invaderar halvön i augusti 1945 bor det miljontals japanska bosättare i kolonin som i många fall är inne på andra generationen. De vuxna bosättarna flyr i panik när resterna av imperiearmén besegras, förintas, upplöses eller kapitulerar men 10 000-tals japanska bosättarbarn blir kvar i den norra delen av landet (detsamma skedde f ö i Manchuriet som också befriades av Röda armén tillsammans med de mongoliska nationalisterna) och nu har Nordkorea meddelat att endast ett bosättarbarn fortfarande lever.