Sveriges två största antirasistiska organisationer Ungdom mot rasism och Centrum mot rasism har upphört i år

Lite märkligt och mystiskt och faktiskt riktigt obehagligt och oroväckande (det sistnämnda beroende dock och så klart på var en själv står i den alltmer polariserade och aggressiva konflikten om svenskheten och kriget om Sveriges framtid som dessutom bara verkar trappas upp för varje dygn som går) att både Ungdom mot rasism (UMR) och Centrum mot rasism (CMR) har upplösts och kollapsat och dött ”sotdöden” i vår och i år och dessutom nästan helt i det tysta utan i stort sett några reaktioner och kommentarer från offentligheten och politiken, d v s de två största och viktigaste och mest resursstarka gräsrots- respektive paraplyorganisationerna för den breda svenska antirasismen och antifascismen sedan 1996 respektive 2003 och inom vilka många av oss fortfarande aktiva antirasister och antifascister som åtminstone är över 30-40 år har verkat inom, mot bakgrund av att SD idag ligger på runt 20%, att SD nästan är det enda partiet som idag fortfarande är något av en folkrörelse och därtill det parti som tar emot mest medel i ekonomiska bidrag från privatpersoner och att SD-anknutna och ”på väg åt SD-hållet”-aktörer idag samlar 10 000-tals följare på Twitter och Instagram och 100 000-tals ”medlemmar” och gillanden på Facebook medan SD-anknutna och ”på väg åt SD-hållet”-hemsidor, bloggar, nyhetsbrev, Youtube-konton, debattfora och alternativa mediesajter samlar och når 100 000-tals unika besökare, läsare, lyssnare, tittare och deltagare per vecka medan de statistiska klyftorna mellan majoritets- och minoritetsinvånare bara fortsätter att växa och eskalera och ännu inte på långa vägar verkar ha nått botten (alternativt toppen) än inklusive boende- och skolsegregationen och segementeringen på arbetsmarknaden och i samhället i stort.
 
Beror det kanske på att den svenska antirasismen har dominerats av majoritssvenskar?
 
Beror det på att den svenska antirasismen har dominerats av socialister, vänstern och vänsterliberaler?
 
Beror det på att barn, ungdomar och unga vuxna av idag inte längre är politiskt medvetna och inte längre är engagerade i det ”kollektivistiska” folkrörelse- och föreningslivet?
 
Eller beror det möjligen på att den svenska antirasismen i praktiken och i realiteten har handlat om antifascism och antinazism?
 
Ja frågorna är många och svaren få, åtminstone för min del.