Om det nordiska och västerländska föraktet mot ”PK-Sverige”

Den norska författarinnan Anne Holt om det utbredda och normaliserade norska föraktet (och hatet) mot ”PK-Sverige”.
 
 
Att föraktet (och hatet) mot det ”vänsterliberala”, ”kulturmarxistiska”, ”globalistiska”, feministiska, antirasistiska och antifascistiska ”multikulti-Sverige”, ”PK-Sverige” och ”Eurabien-Sverige” är starkt och intensivt i hela västvärlden har vi alla påmints om på sistone genom president Trumps alla uttalanden om ”terroristattackernas” och ”förortskravallernas” Sverige men är det någonstans detta förakt (och hat) frodas som allra mest så är det i våra grannländer Norge, Danmark och Finland (dock kanske inte lika mycket på Island) där Sverige sedan många år tillbaka framställs som det nordiska, europeiska och västerländska undergångsdystopisamhället par préférence som inga andra nordiska (eller europeiska eller västerländska) länder vill efterlikna.
 
Sveriges antirasistiska s k Sonderweg (d v s det faktum att Sverige och svenskarna sticker av från hela västvärlden inklusive från övriga Norden vad gäller synen på de gamla kolonierna och den icke-västerländska världen, på invandrare och minoriteter och på icke-vita och icke-kristna ”folkslag”) inleddes dessutom redan i och med den s k 68-revolutionen när Sverige som enda suveräna västerländska nation valde att gå emot både Storbritannien, Frankrike, USA och Sovjetunionen och stödja antikoloniala och antiimperialistiska rörelser världen över och avkolonialiseringen och Tredje världen och det är sannolikt den historien som spökar bakom dagens förakt (och hat) mot ”PK-Sverige” – d v s det handlar om en slags hämnd och ”payback” som övriga västvärlden och våra grannländer nu utkräver (medvetet eller omedvetet) gentemot det land och det folk (d v s Sverige och svenskarna) som uppfattas som den västerländska civilisationens, kristenhetens och den s k vita rasens störste och värste förrädare på jorden (d v s återigen Sverige och svenskarna).
 
Och som alltid med allt som är mer komplicerat än vad det först verkar så finns det ytterligare ett lager bakom och under detta förakt mot ”PK-Sverige” som sannolikt är ”pudelns kärna” och vad allt egentligen handlar om och som kort och gott kan uttryckas som att är det något västerländskt land och vitt folk som inte får bli ”PK” och ”vänsterliberala”, inte för falla för ”Eurabien” och inte får översvämmas av primitiva och underlägsna ”multikulti-människor” så är det just Sverige och svenskarna – d v s det land som är vithetens ”stamort på jorden” och det folk som är vitast av alla vita folk på jorden.
 
Och för att ytterligare komplicera saker och ting: Allt ovanstående är sannolikt också det som driver SD:s och delar av den svenska högerns vrede (och hat) mot antirasisterna, ”vänsterliberalerna” och ”den identitetspolitiska vänstern” – d v s det svek mot övriga västvärlden som desamma (d v s antirasisterna) förestod i samband med 68-revolutionen och det förräderi mot den svenska vitheten som desamma (d v s antirasisterna) förestår idag.