Jimmie Åkessons tal på Politikerveckan i Järva är en milstolpe i den svenska extremhögerns historia

Har varit på Politikerveckan i Järva och besett och lyssnat på Jimmie Åkesson som talade på Spånga IP i Tensta.
Detta var mitt tredje offentliga SD-möte i Stockholm där SD:s partiledare talar (SD-demonstrationer och s k SD-uppmarscher har jag dock annars varit på i mängder):

 

19114059_10154775493310847_9152261346498332888_n

På nationaldagen 1993 var jag på plats i Rålambshovsparken när SD:s dåvarande ordförande Anders Klarström talade inför en samling partimedlemmar som då fr a bestod av nazister och skinheads och precis som Åkesson brukar göra inledde han då sitt tal med att tilltala publiken med ”kära sverigevänner” och två år senare lyssnade jag på den då nyblivne partiledaren Mikael Jansson när denne talade i Vasaparken och också då på nationaldagen och även han inledde mötet med ”kära sverigevänner” inför en och annan gammal lindholmsnazist, en f d s k VAM:are och flera paramilitärt uniformerade partiaktivister som bl a förestod fanborgen.
 
Denna gång blev det dock lite ”omvänt” – Åkesson avslutade ikväll sitt tal med att säga ”kära sverigevänner” medan Tommy Deogan (som jag en gång i tiden bjöd in till Mångkulturellt centrum – idag är han dock SD:are) i stället var den som inledde och öppnade kvällens möte uppväxt som han är i Järva och denna gång bestod den mångtaliga (rekord)publiken av en salig blandning av Avpixlat- och Nya Tider-skribenter, partiaktivister från SD Stockholm, SD Solna, SD Botkyrka, SD Huddinge o s v varav flera verkade ägna sig åt rena personkulten (”heja Jimmie” skreks det entusiastiskt och titt som tätt), s k ungsvenskar och s k SD-kvinnor samt inte minst SD:s (och Åkessons) egen ”privata” vaktstyrka som jag har sett ”in action” tidigare under bl a Almedalsveckan.
 
Det känns på ett sätt fortfarande som samma parti 1993 som 2017 och vilket det ju också är rent juridiskt o s v men samtidigt hade 1993 eller 1995 års SD aldrig avhållit ett möte i Järva och fr a aldrig tilltalat de Järvabor med utomeuropeisk bakgrund som befann sig i publiken som potentiella och presumtiva väljare och det är uppenbart att kvällens möte och tal faktiskt måste sägas vara historiskt i den svenska extremhögerns historia och jag såg nästan framför mig inte bara hur en och annan SD:are såg lite obekväm ut i Tensta att döma av kroppsspråket och de flackande blickarna utan fr a hur alla de 10 000-tals svenska nazister, fascister och högerextremister som idag har gått bort och som dagens SD är en direkt produkt av både vände sig i graven och grinade illa om nu dödskallar kan göra det mer än vad de redan gör.
 
Och som av en händelse så visslade flera av ungsvenskarna på pendeltåget tillbaka från Spånga IP samma melodi som 1993 års SD:are skanderade stolt och öppet – ”Sverige åt svenskarna, sha-la-la-la-la”.