Om den moderna terrorismens genealogi

Carl Johan Gardell går igenom den moderna terrorismen olika vågor från anarkisternas attentatsvåg under belle époque (1871-1914) som nästan enbart riktade sig mot överklassen och via de antikoloniala och antiimperialistiska upproren i Tredje världen som tog vid efter Andra världskriget och var en del av avkolonialiseringen till 68-vänsterns (och anti-68-vänsterns) attentatsvåg på 1970- och 80-talen och vår tids islamistiska attentatsvåg från 1990-talet och framåt och påminner om att så sent som 2003 var det ytterst få svenskar som nog ens noterade att den man som till synes med vilje körde på ett rätt så stort antal människor i Gamla stan hade muslimsk bakgrund (d v s flera år innan Nice- och Berlin-attentaten):
 
 
”Lördagen den 31 maj 2003 inträffade en tragisk incident på Västerlånggatan i Gamla stan. En 50-årig man trampade gasen i botten på sin hyrbil och plöjde genom den populära gågatan som var fylld med shoppande turister och helglediga familjer med barnvagnar. Många människor slungades upp i luften medan andra hann fly in i affärer eller till näraliggande gränder. En kvinna dog omedelbart och ett tjugotal svårt skadade fördes till sjukhus. På några sekunder förvandlades det fridfulla flanörstråket till en krigsskådeplats. I medierna rubricerades händelsen som ett vansinnesdåd. Flera vittnen fick intrycket att föraren hade girat fram och tillbaka och medvetet siktat på folk. Psykiatrikern Ulf Åsgård, som intervjuades i SvD, pratade om hastigt uppblossande våldspsykoser och klassade tragedin som en oplanerad vansinnesfärd. Dagen därpå rapporterade tidningarna att mannen haft kontakt med psyk­vården vid flera tillfällen under de gångna åren. Ingen pratade om terrorism. Att föraren hade iransk – muslimsk – bakgrund nämndes bara i en bisats.”