På nationaldagen påminner jag gärna om att den transrasiala erfarenheten och det faktum att icke-vita adopterade är landets experter på vithet och svenskhet

SVT Opinion återpublicerar inför nationaldagen utlandsadopterade Martin Öbergs artikel om att vara transrasial – d v s att helt och hållet bebo en icke-vit kropp från kolonierna men samtidigt helt och hållet identifiera sig som vit och fr a att helt och hållet praktisera vithet:
 
 
Och som alltid vill jag understryka att det är de icke-vita utlandsadopterade från de gamla kolonierna som är de enda som verkligen vet vad det innebär att vara både vit svensk och icke-vit svensk på djupet – d v s den transrasiala erfarenheten må visserligen vara en möjligen bisarr, overklig och ”ovetenskaplig” skräckfilms- och ”monster:aktig” erfarenhet som nog inte ens erkänns vare sig av majoritetssamhället eller inom minoritets-Sverige men är det några som verkligen kan uttala sig om svenskhet och om vithet mer än både majoritetssvenskar och andra icke-adopterade minoritetssvenskar så är det de adopterade.
 
Faktum är att som demografisk minoritetsgrupp så har inga andra kommit och varit så nära vita människor någonsin i historien som just de adopterade med undantag för vissa extremt assimilerade och integrerade (d v s försvenskade, europeiserade eller västerlandiserade) s k husslavar och husbetjänter som växte upp med och bodde tillsammans med och hemma hos vita sedan barnsben under kolonialtiden samt enstaka vuxna icke-vita som i den postkoloniala samtiden har ingått i intimrelationer med vita och levt tillsammans med vita som partners och ”significant others” och med åren också har kommit att bli extremt assimilerade och integrerade (d v s försvenskade, europeiserade eller västerlandiserade).