Idag domineras SD av LO-kollektivet men på 30-talet dominerades extremhögern av akademiker

Att uppemot en tredjedel av LO-kollektivet (d v s jobbarna, kroppsarbetarna eller arbetarklassen) sympatiserar med SD idag liksom att uppemot en tredjedel av landets invånare på landsbygden och glesbygden och i de mindre tätorterna och småstäderna gör detsamma är ju allmänt känt och knappast en nyhet mot bakgrund av att SD i helgen avhöll sin största konferens någonsin i Norrköping som också är den största högerradikala konferensen någonsin i svensk historia.
 
Det som är fascinerande är dock att denna klassmässiga och geografisk-demografiska ”ordning” var nästan helt omkastad mellan ca 1930-45 – åtminstone i statistikens och siffrornas värld:
 
Under mellankrigstiden och krigsåren var den svenska extremhögern nämligen kraftigt ”överbefolkad” och överrepresenterad av eliten, överklassen och SACO-kollektivet (d v s akademikerna, det övre skiktet eller den s k intelligentian) och de högsta procentsiffrorna i de olika val som ägde rum mellan 1932-44 och då ett eller flera extremhögerpartier ställde upp med egna kandidater (d v s ej i kartell med borgerligheten) uppmättes i storstäderna och i de mellanstora städerna.
 
Till exempel erhöll SD ej mer än kring 5% i Stockholms innerstad i 2014 års val att jämföra med uppemot 20% på landsbygden men i 1932 års val erhöll exempelvis tre extremhögerpartier tillsammans över 3% i innerstaden (och uppemot 6-7% i vissa valkretsar på Östermalm) och ej mer än kring 1% i glesbygden och på landsbygden.
 
Idag (och åtminstone än så länge) så skulle ej mer än kring 3-4% av SACO-kollektivet rösta på SD om det vore val idag men mellan ca 1930-45 var rätt så chockerande höga procentandelar av exempelvis samtliga läkare, samtliga jurister, samtliga officerare, samtliga präster och samtliga professorer o s v organiserade i ett eller flera av den svenska extremhögerns alla partier och organisationer och av vilka åtskilliga sannolikt också lade sin röst på ett högerextremt parti i åtminstone något/några de olika valen som avhölls mellan dessa år. Mellan 1933-45 var kanske mellan 15-20% (beroende på yrke, bransch och inriktning – OBS: den svenska s k eliten, överklassen, toppskiktet och intelligentian var då som synes mycket liten mellan ca 1933-45) någon gång en betalande medlem (d v s s k kontingentbetalande) i ett högerextremt parti eller i en högerextrem organisation enligt bevarade matriklar.
 
Då handlade den svenska extremhögern m a o om konservativa akademikers reaktion mot radikala arbetare men idag är det snarare en fråga om (kultur)konservativa arbetares reaktion mot (kultur)radikala akademiker för att förenkla för naturligtvis är den materialistiska och fysiska verkligheten och de materiella och konkreta levande organiska kropparnas värld som alltid långt mer komplex än siffrornas dito.