Ny rapport om den svenska forskningen om rasism på arbetsmarknaden

En ny rapport om den svenska forskningen om rasism på den svenska arbetsmarknaden som publiceras idag kommer fram till att denna typ av forskning knappt ens existerar då det hypermilitanta och ultraradikala antirasistiska Sverige har avskaffat rasbegreppet och då de svenska forskarna är hypermilitanta och ultraradikala antirasister och därför vägrar att befatta sig med ordet ras och dess olika avledningar och böjningsformer liksom med att använda sig av jämlikhetsdata eller på andra sätt bruka och operationalisera rasbegreppet:
 
Det hypermilitanta och ultraradikala antirasistiska Sverige visar sig nu återigen vara fullständigt splendid isolation-fantastiskt i sin fullständigt outstanding-hypermilitanta och ultraradikala antirasism genom att än en gång slå knut på sig själv i just den hypermilitanta och ultraradikala svenska antirasismens namn.
 
Världens första och hittills enda (hypermilitanta och ultraradikala) antirasistiska regering har beställt en rapport från Vetenskapsrådet som publiceras idag och som handlar om att inventera den rådande forskningen om rasism på arbetsmarknaden men eftersom samma stat (d v s världens mest hypermilitanta och ultraradikala antirasistiska statsbildning Sverige) redan har avskaffat rasbegreppet sedan länge (som första landet i världen att göra det dessutom) och eftersom landets hypermilitant och ultraradikalt antirasistiska forskarvärld med extremt få undantag vägrar att befatta sig med både rasbegreppet och jämlikhetsdata och med att operationalisera variabeln och kategorin ras så blir situationen och rapporten (och dess innehåll och resultat och slutsatser) precis så absurd som den bara kan bli i just det hypermilitanta och ultraradikala antirasistiska Sverige.
 
Rapporten finner helt enkelt att det i stort sett inte finns någon rådande svensk forskning alls som explicit handlar om rasism på den svenska arbetsmarknaden då svenska forskare helt enkelt vägrar att använda rasordet och dess olika avledningar och därför finns det i stort sett inga träffar i några databaser på sökorden ”rasism” och ”arbetsmarknad”:
 
”Det mycket låga antalet artiklar gjorde att en bibliometrisk analys av forskningsområdet rasism och arbetsmarknad inte kunde genomföras.”
 
”Sammantaget har arbetet med regeringsuppdraget visat att det finns forskning av relevans för kartläggningen men att de i uppdraget angivna begreppen ”rasism” och ”arbetsmarknad” mycket sällan används i kombination i pforskningssammanhang. Genomgången av beviljade forskningsstöd från Vetenskapsrådet, Forte och Riksbankens Jubileumsfond ger samma resultat: forskning bedrivs, men vid ett strikt urval baserat på de två sökorden rasism och arbetsmarknad identifierades enbart ett fåtal forskningsprojekt.”
 
Vidare konstaterar rapporten just att rasbegreppet sedan länge har utrangerats och att både de svenska forskarna och de svensktalande i gemen har slutat att använda glosan ras idag med mycket få undantag:
 
”I svenskt språkbruk har ordet ”ras” mer eller mindre utmönstrats som vetenskapligt begrepp och även i vardagsspråket.”
 
De flesta forskare som intervjuades inför rapporten tog också avstånd från rasbegreppet och vilket framgår i rapporten där glosan ras symptomatiskt nog konsekvent förses med citattecken (”ras”) för att på ett närmast översymboliskt sätt markera att vi hypermilitanta och ultraradikala antirasistiska svenskar minsann har termen och ordet (och därmed situationen) under full kontroll.
 
Själv intervjuades jag också av Vetenskapsrådets rapportförfattare i egenskap av att vara en av ytterst få svenska forskare som under många år öppet och konsekvent har använt mig av och operationaliserat rasbegreppet i en mängd olika sammanhang och i relation till ett stort antal olika minoriteter och jag vidhöll med emfas och närmast med en dåres envishet att situationen i dagens Sverige och inom den svenska forskarvärlden är fullkomligt absurd: Å ena sidan är i stort sett alla svenska forskare hypermilitanta och ultraradikala antirasister (liksom Sverige är officiellt) men å andra sidan så vägrar forskarna ju just därför att befatta sig med rasbegreppet och med forskning om ras.
 
Jag underströk också att den typ av svensk forskning som jag godtar som och menar är just forskning om rasism på arbetsmarknaden och som jag hellre föredrar att benämna och kalla forskning om rasdiskriminering eller helt enkelt forskning om ras på arbetsmarknaden och inom arbetslivet är den forskning som explicit och specifikt handlar om de invånare i landet som framför allt har utomnordisk och utomeuropeisk bakgrund, d v s så kallade synliga minoritetsinvånare eller helt enkelt icke-vita svenskar.
 
Det handlar med andra ord om de studier som tydligt och medvetet bryter upp och särskiljer kategorier som ”invandrare” och ”utländsk bakgrund” med det uttalade syftet att särskilt undersöka synliga minoritetsinvånares och icke-vita svenskars situation och bland annat gäller det forskning om icke-vita adopterade (och delvis även om icke-vita blandade) där kategorin och variabeln ras ju är den enda som står i fokus då de adopterade utöver kroppen och utseendet ju är helt och hållet svenska(r) utifrån alla upptänkliga etnisk-kulturella aspekter av svenskhet och forskning om de adopterades situation på arbetsmarknaden omnämns också glädjande nog i rapporten:
 
”En annan stark indikation på förekomsten av diskriminering gavs vid en jämförelse av risk för arbetslöshet mellan adoptivbarn med ett svenskt och ett utländskt utseende. Resultaten visar att de adoptivbarn som sannolikt har ett utländskt utseende löper större risk att vara arbetslösa än andra adoptivbarn.”
 
Slutligen så lyfter rapporten fram att det helt saknas data, statistik och siffror om både etnicitet, religion och ras i dagens Sverige men samtidigt så påminner rapporten om att de allra flesta forskare liksom icke-forskare i landet är skeptiska till eller emot jämlikhetsdata i den hypermilitanta och ultraradikala antirasismens namn och rapporten avslutar också med att konstatera att frågor som rör rasism är mer laddade och mer kontroversiella i Sverige och inom den svenska forskarvärlden än i andra länder på jorden (och just på grund av den hypermilitanta och ultraradikala antirasismen):
 
”I Sverige har emellertid försök att introducera jämlikhetsdata mött skarp kritik, bland annat med argumentet att metoden är del i en identitetspolitik som snarare förstärker än motverkar ett negativt grupptänkande. Företrädare för vissa etniska grupper har också oroats över paralleller mellan 1900-talets svenska registreringar av till exempel romer och de kartläggningar som etablerandet av jämlikhetsdata skulle innebära. Utan att gå närmare in på denna debatt kan vi ändå konstatera att fältet rasism tycks mera kontroversiellt i Sverige än på många andra håll, och de begrepp som är förknippade med fältet bär på en särskild laddning.”