Klassdistans och klassantagonism har i dagens Sverige ersatts av en låg samhörighet baserad på etnicitet, religion och kultur

Idag är det inte längre klasskillnader utan skillnader i etnicitet, religion och kultur som skapar en hög nivå av främlingskap och en låg nivå av samhörighet (och tyvärr nog också en viss grad av antagonism) bland svenskarna:
 
Den senaste SOM-undersökningen handlar bl a om hur hög samhörighet svenskarna känner med Sverige och med det svenska samhället (och vilket hela 95% gör rakt av) men också med vilka grupper i samhället som svenskarna känner mest respektive minst samhörighet med:
 
 
Historiskt har klasskillnader präglat svenskarnas syn på samhörighet liksom de allra flesta andra s k utvecklade länders befolkningar: Tidigare var det de med en helt annan utbildning och de med en helt annan (privat)ekonomi än dem själva som invånarna i landet kände minst samhörighet med och sannolikt gällde det både den s k socialgrupp 3 och den s k socialgrupp 1, d v s både arbetarklassen/underklassen och den övre medelklassen/överklassen har nog tidigare känt ett rätt så stort främlingskap gentemot och en rätt så låg samhörighet med varandra (liksom en viss grad av antagonism dem emellan).
 
Idag är det dock inte längre klass som skapar minst samhörighet och mest avstånd (och mest antagonism) i det svenska samhället utan skillnader i etnicitet, religion och kultur:
 
Idag svarar nämligen hela 76% av de som har deltagit i SOM-undersökningen att de känner mycket eller ganska stor samhörighet med de som har en helt annan utbildning än dem själva och därefter följer i fallande skala de som har en helt annan ekonomi än dem själva, de som hyser helt andra politiska åsikter än dem själva och de som har en helt annan sexuell läggning än dem själva (variabler vilka alla uppnår över 60%). Tidigare var det nog inte särskilt ovanligt att den heterosexuella majoritetsbefolkningen kände en ganska så liten samhörighet med och ett ganska så stort främlingskap gentemot de icke-heterosexuella minoriteterna men så är med andra ord inte fallet längre.
 
I botten hamnar i stället numera de som har en helt annan etnicitet än dem själva, de som har en helt annan religion än dem själva, de som har en helt annan livsstil än dem själva samt de som har en helt annan kultur än dem själva vilka ”omvänt” mellan 47-54% känner ingen eller inte särskilt stor samhörighet med alls.
 
Sedan finns det så klart fortfarande åtskilliga marxistiskt pålästa, socialistiskt övertygade och djupt klassmedvetna s k jobbare vilka odlar och hyser ett brinnande klasshat gentemot överklassen och de s k dirrarna, grevarna och kapitalistsv-en och likaså finns det självklart fortfarande gott om heterosexuella homofober i landet vilka känner en mycket liten samhörighet med icke-heteros men i mångt och mycket är det nog tyvärr numera variabelkomplexet etnicitet, kultur och religion som har kommit att ersätta klass som den största och viktigaste antagonismkatalysatorn inför framtiden.