Hitlers favoritmarsch spelades av svenska polisiära och militära musikkårer så sent som 1943

Hitler var som bekant mer eller mindre fullständigt besatt av estetik, konst och kultur och naturligtvis även av musik: Varje gång Hitler framträdde och visade sig i offentligheten rent fysiskt-kroppsligt så spelades den bayerska s k Badenweiler-marschen (mellan 1934-45) som oftast populärt och i s k folkmun kallades Führermarschen (för den som inte har hört marschen – lyssna gärna via https://www.youtube.com/watch?v=PjYO5IWbJ1c) och som allmänt ansågs vara Hitlers ”favvomarsch” (i och för sig bland mängder av andra marscher såsom t ex Preußens Gloria):
18485400_10154676670720847_8377659309113089318_n
 
Även i Sverige visste så klart alla att denna marsch var intimt sammanknippad med den tyska nationalsocialismen och med det s k Grossdeutschland liksom med dess ledare men ändå så spelade både den svenska polisens musikkår liksom K1:s eller Livregementet till hästs musikkår gärna denna marsch (och säkerligen också mängder av andra svenska militära och ”borgerliga” musikkårer och orkestrar både i Stockholm och runtom i landet) och tydligen så sent som 1943 och gissningsvis för att håna och j-las med arbetarrörelsen, med ”såssarna”, med ”kosmopoliterna” (d v s med de svenska judarna) och med antifascisterna liksom för att aningen odiskret (d v s rätt så rejält öppet) markera tyskvänlighet, anti-imperialist-Storbritannien, anti-bolsjevik-Ryssland, anti-plutokrat-USA och naturligtvis pro-nazism.
 
K1:s stabschef var f ö kronprinsen eller arvfursten och överstelöjtnanten Gustaf Adolf, d v s hertigen av Västerbotten och pappa till vår nuvarande konung Carl Gustaf, som innan och under kriget var (ö)känd som varande just tyskvänlig och pro-nazist och sannolikt var det Bernadotteprinsen som ville och beordrade att Livregementet till hästs musikkår skulle spela Badenweiler-marschen eller den s k Führermarschen när regementet red genom Stockholms innerstad i full mundering.