Inför den avgörande omgången av det franska presidentvalet

Inför den avgörande omgången av det franska presidentvalet är risken stor att vänsterpopulisten Mélenchons väljare antingen avstår från att rösta såsom många av Sanders väljare gjorde i USA (och vilket bl a ledde till att Trump tog hem segern) liksom att en del av dem (liksom även åtskilliga av Fillons väljare) nog även kommer att rösta på Le Pen påpekar Felix Marquardt i dagens DN Kultur (och Le Pen kan sannolikt därtill räkna in de 5-6% som lade sina röster på två andra högerradikala presidentkandidater som ställde upp i första omgången oavsett hennes ”timeout”):
 
 
Politiskt sett finns det många likheter mellan Frankrike och resten av Europa: 1900-talets höger-vänsteruppdelning och de gamla höger- och vänstermainstreampartierna uppfattas som korrupta och utdaterade och har i många fall också marginaliserats och nästan utraderats och särskilt gäller det de gamla socialistiska arbetarpartierna (Frankrike, Grekland, Nederländerna, Italien, Spanien, Storbritannien o s v) vilka idag får finna sig i valresultat som landar på ynka 5-20%.
 
Det som hände i Italien redan på 1990-talet när den gamla Kalla kriget-höger-vänsterordningens partier mer eller mindre gick under händer m a o just nu i åtskilliga europeiska länder. I Sverige (liksom i Tyskland) är SAP som bekant fortfarande förvånansvärt stora mot bakgrund av hur det ser ut för syskonpartierna runtom i Europa men risken är stor att även de svenska socialdemokraterna på sikt förvandlas till ett 15-20%-parti.
 
Demografiskt sett finns det dock många likheter mellan särskilt Frankrike och Sverige: Utöver USA (och möjligen bredvid Storbritannien) är det de två länder i västvärlden vilka idag inhyser de allra (proportionellt) största minoritersgrupperna och inte minst gäller det muslimer: Uppemot 10% av den franska och svenska totalbefolkningen utgörs möjligen idag av invånare som har någon form av kulturellt muslimsk bakgrund. I USA var det minoritetsväljarna som både röstade fram och valde om Obama och även i Europa betyder ”minoritetsrösten” alltmer och vilket Marquardt också påpekar liksom att Frankrike och Sverige också delar det ”antirasistiska” och ”antifascistiska” hatet och vreden mot all form av statistik som rör minoriteter (annat än statistik om kön, ålder, klass och region):
 
”I namn av en ganska provinsiell uppfattning om sekularism (Frankrikes heliga ”laïcité”) vägrar den franska republiken tillåta sina medborgare att räknas utifrån religiös eller etnisk bakgrund (det är faktiskt illegalt att föra sådan statistik i Frankrike) och inga officiella data står att uppbringa om hur de franska muslimerna egentligen har det. Det innebär att inget egentligen görs för att förbättra de franska muslimernas liv i synnerhet, och många av dem anser att det finns en övergripande institutionell partiskhet mot dem.
 
Det lär resultera i att en betydande mängd av dem kommer att visa prov på ett av vår tids egendomliga och självutplånande beteenden i valbåsen. Fattiga och lägre medelklassamerikaner röstade nyligen på en miljardär som vill sänka skatterna för de rika och avskaffa det närmaste amerikanska folket kommit en allmän sjuk- och hälsovård. Många franska muslimer kommer att antingen ligga på sofflocket eller rösta på ett av de mest rabiata islamofobiska partierna i Europa.”
 
Att ”minoritetsrösten” som tidigare nästan uteslutande gick till de socialistiska partierna i förvånansvärt hög grad också numera kan gå till populistpartierna är tyvärr ett faktum och det återstår nu att se om fransmän som har en kulturellt muslimsk bakgrund också kommer att rösta på Le Pen men sannolikheten är nog större att alltför många minoritetsfransmän inte röstar överhuvudtaget såsom är fallet i Sverige.