Om den ”överklasnazistiska” (och en gång i tiden Landskronas rikaste) familjen Weibull och den svenska extremhögern

 

 

Varje gång jag är i Östergötland (och på Östgötaslätten med alla sina slott, palats, herresäten, gårdar, åkrar, växter, grödor och utsäden) så påminns jag om Weibullsholm, W. Weibull AB eller helt enkelt bara Weibulls (som sedan 1993 har slagits ihop med Svalöf AB – ännu ett företag vars historia f ö också vimlar av högerextremister), d v s Sveriges äldsta och mest anrika utsädesföretag vars varor, silos och kontor hittas runtom i landskapet och som grundades av Walfrid Weibull och därefter övertogs av dennes fyra söner.

 

17990884_10154595939765847_4485970281197983420_n

Ägarfamiljen vimlar verkligen av högerextremister och varav John Weibull, en gång i tiden direktör för och ägare av Garvämne AB Weibull i Landskrona, bör vara den mest (ö)kände då han bl a var medlem i Sveriges nationella förbund, Svensk samling, Riksföreningen Sverige-Tyskland och Hjälpkommittén för Tysklands barn samt finansiär av och även själv aktiv i Svensk opposition som efter kriget bytte namn till Nysvenska rörelsen.

18010609_10154595939760847_8721202052462477792_n.jpg

Även Johns båda söner direktör Erik Weibull och disponent Torbjörn Weibull liksom dottern Gudrun Rasch-Weibull var medlemmar i Riksföreningen Sverige-Tyskland och Svensk opposition liksom närmare ett dussintal andra Weibull:are som antingen verkade inom företaget eller inom näringslivet liksom Johns båda bröder konsul Harry Weibull och agronom Walter Weibull.

18033430_10154595939755847_6196887858395576462_n

Likaså var genetikern och professorn Herbert Lamprech som var chef för Weibulls växtförädlingsanstalt i Svalöv 1932-58 liksom företagets kontorschef m fl anställda medlemmar i både Riksföreningen Sverige-Tyskland och Svensk opposition och möjligen går det att förklara denna osannolika överrepresentation av högerextremister inom ett enskilt företag som Weibulls med att alla de som ägnar sig åt växter och växtförädling (liksom åt djur och djuruppfödning) nog alltid ganska så lätt ”halkar in” på föreställningar och idéer om olika (människo)raser.
 
Det ”ironiska i kråksången” är f ö att ett barnbarn till John sedermera kom att adoptera ett s k ”Koreabarn” men det var samtidigt inte ovanligt att de som tillhörde landets ”fina”, mäktiga, rika och förmögna familjer kring 1968 och vars föräldrar (och t o m även far- och morföräldrar) hade varit åt det högerextrema hållet mellan ca 1920-60 kom att adoptera internationellt alternativt att de ingick i en intimrelation med en icke-vit partner och fick blandade barn som en slags radikal vänsterprotest som nog ibland kunde leda till ett (upp)brott med överklassläkten medan adoptivbarnen (och blandbarnen) nästan kom att förvandlas till antirasistiska s k avlatsbarn och postkoloniala s k försoningsbarn (åtminstone på ett symboliskt plan).
 
Företagar-, näringslivs-, växtförädlings- och ”frögrenen” Weibull är f ö släkt med den akademiska (och lundensiska) Weibullfamiljen och i dagarna har f ö ett barnbarn till den notoriske ”nassedirren” John Weibull som fortsatte att finansiera den svenska extremhögern troligen ända till sin bortgång 1957 intervjuats i Helsingborgs Dagblad: