Ny rapport visar att svenskarna är redo för jämlikhetsdata men majoritetssvenskarna känner sig kränkta av frågor om ras

För alla som är allmänintresserade av minoriteter och frågan om diskriminering och specialintresserade av afrofobi och frågan om jämlikhetsdata så har Institutet för framtidsstudier i dagarna publicerat en rapport som har tagits fram på uppdrag av Diskrimineringsombudsmannen och som är resultatet av regeringens särskilda satsning på afrofobifrågan som följde på afrofobirapporten:
 
 
Rapporten som är författad av Matilda Håkansson Bolve, Karim Jebari, Måns Magnusson, Gina Manzizila och Irina Vartanova och utgörs av en metodstudie tar avstamp i det faktum att det idag helt och hållet saknas offentlig statistik om landets minoriteter utifrån diskrimineringsgrunderna ras, etnicitet och religion (f ö saknas det också offentlig statistik om språk) och bl a har intervjuer med både majoritetssvenskar och svenskar med bakgrund i Afrika och i den afrikanska diasporan genomförts som visar att majoritetssvenskar generellt och i hög grad upplever det som kränkande och obehagligt att få frågor om ras och vilket inte minoritetssvenskar gör i lika hög utsträckning.
 
Rapporten visar samtidigt att få svenskar i gemen upplever frågor om ras, etnicitet och religion (och sannolikt också om språk) som kränkande om öppna svarsalternativ används och om enkäten ifråga tydligt anger att det handlar om att studera och kartlägga diskriminering och att möjligheterna att införa jämlikhetsdata i Sverige därmed är mycket goda och vilket både FN och EU f ö kräver att vi ska göra p g a den just nu skriande bristen på statistik om landets minoriteter. Samtidigt måste majoritetssvenskarnas känslor av kränkthet och rädsla när de får frågor om ras beaktas och tas på allvar.
 
Den nya rapporten stärker mina egna erfarenheter av att ha frågat om ras i olika sammanhang och enkäter. När jag arbetade på Mångkulturellt centrum experimenterade jag med flera frågeformulär som frågade om minoritetstillhörighet och en besökarenkät innehöll en explicit fråga om hur besökaren identifierade sig rasmässigt och mitt klara minne (d v s det har inte grumlats även om detta ägde rum för kanske fem år sedan) säger att majoritetssvenskar i gemen hade mycket svårt för denna fråga och antingen vägrade att uppge hur de själva identifierade sig rasmässigt (d v s de lämnade denna fråga obesvarad) alternativt att de på pin kiv och som en slags antirasistisk motståndshandling angav en kategori som inte existerar inom åtminstone vår art (t ex ”marsvin”, ”ufo” eller ”kosmopolit”).
 
Andra majoritetssvenskar markerade sitt ogillande genom att skriva i ett frågetecken eller ett utropstecken som svar på frågan (typ ”jag fattar faktiskt inte vad som egentligen menas med denna fråga?!”) eller genom att de helt sonika och nog en aning passivt aggressivt kryssade eller t o m klottrade över frågan (typ ”jag vägrar att svara på en rasistisk fråga då jag är antirasist”). Minoritetssvenskar i gemen verkade å andra sidan inte ha något emot att uppge hur de självkategoriserade sig rasmässigt även om de kanske oftast uppgav det som andra identifierar dem som (d v s s k autoheterokategorisering) såsom ”sydasiat”, ”Mellanöstern”, ”svart”, ”kines”, ”arab”, ”ryss”, ”latina”, ”sydeuropé” o s v.