Assar Lindbeck varnar för att situationen för landets utomvästerländsk bakgrund-invånare kommer att förvärras när högkonjunkturen ebbar ut

Den åtminstone tidigare s k S-märkte nationalekonomen Assar Lindbeck påminner idag på DN Debatt (tillsammans med Mats Persson) om att Sverige är sämst i västvärldsklassen och även i-världsklassen vad gäller (de dessutom just nu snabbt växande) skillnaderna mellan de infödda majoritetssvenskarna (och de nordiska och europeiska invandrarna och deras barn och efterkommande) och de utomvästerländska invandrarna (och deras barn och efterkommande) samt varnar för att det kommer att bli s k sju resor värre för de utomvästerländska invandrarna (och deras barn och efterkommande) när högkonjunkturen klingar av:
 
 
”Försämrad integration, uttryckt som en långsiktigt ökad skillnad i förvärvsarbete mellan infödda och invandrare, är inte unikt för Sverige. Men det är anmärkningsvärt att vårt land har hanterat integrationen sämre än de flesta länder. Skillnaden i förvärvsarbete mellan infödda och invandrare är nämligen betydligt större i Sverige än i praktiskt taget alla andra västländer. Och detta gäller oavsett om man inkluderar eller exkluderar studerande, och oavsett om man tittar på högutbildade eller lågutbildade… Det är därför stor risk att integrationen, mätt som skillnaden i sysselsättning mellan svenskfödda och utlandsfödda, försämras under kommande år, särskilt när dagens högkonjunktur klingat ut.”
 
De infödda majoritetssvenskarna (och de nordiska och europeiska invandrarna och deras barn och efterkommande) blir just nu under rådande högkonjunktur allt rikare och äger mestadels sina bostäder, rekordfå av dem är arbetslösa (2,5-3% vilket i praktiken innebär full sysselsättning) och en majoritet av dem har både fasta anställningar och heltidsjobb medan arbetslösheten just nu ökar bland de utomvästerländska invandrarna och deras barn och efterkommande vilka blir allt fattigare trots rådande högkonjunktur och uppemot 25-30% av dem är arbetslösa och de allra flesta av dem som förvärvsarbetar har inte fast anställning och jobbar inte heltid.
 
Lindbeck och Persson påminner också om att fram tills 1990-talets början var Sverige vare sig mer eller mindre segmenterat och segregerat än andra västländer och än andra i-länder – Stockholm och Malmö var s a s inte värre men inte heller bättre än motsvarande städer runtom i västvärlden vad gäller segregation och de utomvästerländska invandrarna var vare sig mer eller mindre arbetslösa jämfört med situationen för motsvarande grupper i andra västländer.
 
OECD började kritisera och t o m skälla på Sverige först fr o m 1990-talets slut vad gäller de då växande skillnaderna mellan de infödda majoritetssvenskarna (och de nordiska och europeiska invandrarna och deras barn och efterkommande) och de utomvästerländska invandrarna (och deras barn och efterkommande) och det var nog just då som de idag astronomiska skillnaderna mellan de infödda majoritetssvenskarna (och de nordiska och europeiska invandrarna och deras barn och efterkommande) och de utomvästerländska invandrarna (och deras barn och efterkommande) verkar ha grundlagts.
 
Och det ironiska i den s k kråksången, och inte minst för de utomvästerländska invandrarnas (och deras barn och efterkommandes) del, är att samtidigt som Sverige är allra sämst i klassen i siffrornas värld så är Sverige allra bäst i klassen på att ha skapat och ”riggat” ett samhällsbygge som genomsyras av antirasism, antidiskriminering, jämlikhet, mångfald och inkludering, d v s inget annat västland och inget annat i-land i världen har ”bäddat” så bra för att härbärgera minoriteter på policynivån och i lagtexternas och den politiska retorikens värld.
 
För vad hjälper det att Sverige år efter år och om och om igen prisas och rankas allra högst av samtliga västländer och i-länder vad gäller att vara bäst på integration, antirasism och inkludering för landets utomvästerländska invandrare (och deras barn och efterkommande) som inte har jobb? Samtidigt kan en så klart vända på det hela och fråga sig – är det bättre att vara en förvärvsarbetande västafrikan i genomrasistiska Italien och t o m arbeta 130%, är det bättre att vara en förvärvsarbetande centralamerikan i genomrasistiska USA och inte bara ha ett utan tre jobb och är det bättre att vara en förvärvsarbetande sydasiat i genomrasistiska Storbritannien och nästan jobba dygnet runt än att vara en arbetslös utomvästerländsk invandrare i genomantirasistiska Sverige?