Om turbulensen inom SD:s Hässleholmsavdelning: Historien upprepar sig som alltid

Och historien, eller snarare den svenska extremhögerns historia och specifikt SD:s historia, upprepar sig som bekant och som alltid först som tragedi (d v s att alliansen bjöd in SD till makten för att själv kunna ta makten) och sedan som fars och farsen handlar om att ända sedan SD:s första folkvalda representanter tog plats i Höör och Dals-Ed (1991) så har partiets kandidater och representanter om och om igen avslöjats och beslagits med (av visserligen s k ”vänsterextrema journalister som förpestar debatten”) att säga och skriva s k rasord (d v s svenska glosor som betecknar en viss minoritet och vilka oftast har en pejorativ betydelse och t o m kan användas som rena invektiv), att ha medlemskap i eller att sympatisera med än mer extrema organisationer samtidigt som de företräder SD eller att de har ägnat sig åt rena oegentligheter och t o m dömts för brott.
 
 
Och alliansen borde nu (och innan det är försent) ta lärdom av att samarbeta så intimt med ett parti som fortfarande måste betecknas som både radikalt och revolutionärt i ordets verkliga mening (d v s SD syftar helt enkelt till en omdaning av hela det svenska samhällsbygget) och alla revolutionära rörelser (och vare sig de tillhör vänstern eller högern) uppvisar som bekant sin egen (okontrollerbara) logik.