Apropå att många SD:are just nu går ut med att 37% har utländsk bakgrund mellan 0-44 år: Är statistik om minoritets-Sverige bra eller dåligt?

Under riktigt många år vid det här laget har jag mer eller mindre fullkomligt öst ut och pumpat ut siffror i mängder (och dessutom gratis och för alla och envar att ta del av, sprida, använda sig av, analysera och tolka precis som de vill) om det nya mångkulturella, mångrasiala, mångspråkliga och mångreligiösa Sverige där numera kring en tredjedel av befolkningen har någon form av utländsk bakgrund och där kring en femtedel har utomeuropeisk bakgrund.
 
På sistone har jag dock alltmer stött på patrull (d v s helt enkelt på protester och kritik) från fr a antirasister och antifascister som menar att minoritets-Sverige ”hängs ut” och stigmatiseras när jag ”kör ut” siffror om minoriteterna då nästan alla siffror som rör landets minoritetsinvånare är negativa i en eller annan form och på ett eller annat sätt och framför allt gäller det de siffror som rör utomeuropeisk bakgrund-invånarna (t ex vad gäller bidragsberoende, fattigdomsnivåer, skolresultat, arbetslöshetssiffror, boendemönster, brottsutsatthet, hälsotillstånd o s v). Gissningsvis handlar alla dessa antirasistiska och antifascistiska reprimander och varningar som jag allt oftare bemöts med och erhåller att det politiska klimatet blir alltmer upptrissat och polariserat just nu och inför nästa års val och inte minst efter att SD har kommit att bli landets näst största parti.
 
Ska sanningen fram så var det faktiskt ett antal SD:are som mig veterligen var de som var först ute och började publicera siffror regelbundet och systematiskt om det nya Sverige och vilka jag själv följde och inspirerades av för rätt så många år sedan och först därefter började jag då själv göra liknande sammanställningar och översikter som jag nu har ägnat mig åt i kanske 7-8 års tid på raken.
 
Jag fick mig dock en första tankeställare (d v s helt enkelt en viss ångest och ett visst mått av dåligt samvete) när Mattias Karlssons och Oscar Sjöstedts Power Point-presentation innehöll identiska siffror som de jag själv spred omkring mig inför upptakten till den s k decemberöverenskommelsen när SD fällde den nuvarande regeringens budget hösten 2014 (bl a redovisade Karlsson och Sjöstedt utomeuropeisk bakgrund-invånarnas skyhöga arbetslöshetssiffror precis som jag också gör) och det är inte utan att jag nu faktiskt har fått mig en rejäl tankeställare under de senaste dagarna när min blogg har registrerat tusentals träffar på bloggposter som bl a handlar om det förmodade antalet invånare i landet som har ursprung i ett muslimskdominerat land och de katastrofala skolresultat- och arbetslivssiffror som gäller för landets utomeuropeisk bakgrund-invånare och inte minst nu senast när den f d SD-riksdagsledamoten Erik Almqvist (m fl SD:are) ”pumpar ut” att 37% av alla invånare mellan 0-44 år (d v s den just nu och blivande s k fertila/fruktsamma andelen av den svenska totalbefolkningen) har någon form av utländsk bakgrund.
 
 
Så frågan är nu om det faktiskt skadar landets minoritetsinvånare och fr a landets utomeuropeisk bakgrund-invånare när data, fakta, statistik och siffror offentliggörs om minoriteternas utsatta belägenhet – d v s stigmatiserar siffrorna helt enkelt utomeuropeisk bakgrund-invånarna än mer och bidrar de kanske t o m till att skada och ”hänga ut” och kanske t o m till att ”förnedra” och ”förolämpa” utomeuropeisk bakgrund-invånarna samtidigt som de gör att SD:s redan alltför omfångsrika väljarkår helt enkelt bara fortsätter att växa?