Om likheter mellan återvändande krigsfrivilliga svenskar idag och 1945

Idag och just nu återvänder fler och fler (överlevande) svenska IS-veteraner från den västasiatiska fronten och debatten går just nu hög rörande vad som görs och inte görs från Säpos sida.
 
Mellan 1944-46 återvände 100-talet (överlevande) svenska SS-veteraner till Sverige från östfronten och många av dem (långt ifrån alla dock) kallades till förhör hos dåvarande Säpo men ingen åtalades för någonting annat än att de som var yrkesofficerare dömdes (i krigsrätt) för att ha avvikit från tjänsten och för att ha blivit och att ha varit frivilliga i främmande makts tjänst.
 
Det enda den dåvarande underrättelsetjänsten var intresserad av var konkreta (nörd)uppgifter om främmande makts vapen och taktik (läs: Sovjetunionen) och även när de svenska SS-veteranerna mellan raderna eller t o m explicit omnämnde krigsförbrytelser och övergrepp som de själva eller andra hade deltagit i och gjort sig skyldiga till så var det uppenbarligen inte något som det dåtida Säpo intresserade sig för.
 
Frågan är nu vad dagens Säpo intresserar sig för när de återvändande IS-svenskarna förhörs (om de nu ens tas in på förhör av Säpo): Är det fortfarande konkreta (nörd)uppgifter om vapen och taktik som är det enda som är av intresse eller ställs också frågor rörande eventuella krigsförbrytelser och övergrepp som de svenska IS-veteranerna kan ha bevittnat eller som de själva eventuellt har varit delaktiga i och gjort sig skyldiga till?
 
För övrigt finns även en parallell i invandringen till Sverige: Vid krigsslutet och ända in på 1950-talet invandrade tusentals européer till Sverige som på olika sätt hade tjänstgjort på Tysklands och axelmakternas och dess allierades och satellitstaters sida (varav åtskilliga visserligen hade blivit tvångsrekryterade) och varav flera hade gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser och övergrepp och idag invandrar tusentals västasiater som har tjänstgjort i olika arméer och miliser (varav åtskilliga visserligen har varit tvångsrekryterade) och varav åtminstone en del nog har gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser och övergrepp.
 
Då förklarades ointresset för SS-veteranernas eventuellt begångna krigsförbrytelser och övergrepp med att det var tekniskt irrelevant för rikets framtida säkerhet vad SS-svenskarna hade företagit sig i andra länder (och som inte svenskar hade drabbats av) och gissningsvis finns det nog en viss risk att det resoneras på ett liknande sätt idag, d v s att det är tekniskt irrelevant för rikets säkerhet vad IS-svenskarna har företagit sig i andra länder och om de eventuellt kan tänkas ha begått krigsförbrytelser och övergrepp (som inte svenskar har drabbats av).
 
Då hade det dåtida Säpo uppenbarligen inte något (åtminstone inte något särskilt stort) hjärta för alla ihjälslagna judar, romer och slaver – frågan är nu hur mycket dagens Säpo bryr sig om alla ihjälslagna kristna, yazidier och muslimer?