Kring 6-7% av Dramatens skådepelare har någon form av utomnordisk bakgrund

Det kanske inte är okej att titta på människors kroppar och utseenden och kategorisera dem utifrån ras och ”räkna raser” men DN:s Johan Hilton erkänner nu med viss skam i rösten att han nyligen (liksom jag själv) har gjort det på Dramaten:
 
 
”Där i foajén kände jag mig trots allt lite som den sortens inverterade rasbiolog som ledarskribenter på SvD och GP brukar utmåla normkritiker på vänsterkanten som. Jag räknade ansikten och bedömde dem utifrån pigmenthalt och hittade för all del tre fyra, möjligen fem, ansikten som bar något som helst spår om att i generationer tillbaka ha påbrå från andra ställen än, säg, Skellefteå, Lerum eller Mörbylånga.”
 
Min egen skamlösa (för jag skäms nämligen inte för att titta på människors kroppar och utseenden och kategorisera dem utifrån ras) ”rasbesiktning” av skådespelarfotografierna i Dramatens foajé gav vid handen att av Kungliga Dramatiska Teaterns samtliga just nu (tillsvidareanställda och långtidsanställda) skådespelare så har kanske 6-7% någon form av utomnordisk bakgrund (d v s inklusive både Västeuropa, Sydeuropa, Centraleuropa, Östeuropa samt den utomeuropeiska världen).
 
Min ”könsbesiktning” av samma fotografier gav f ö vid handen att 51-52% av Dramatens skådespelare just nu är kvinnor (och att räkna kvinnor och män genom att titta på människors kroppar och utseenden anses som bekant numera långt mindre oetiskt och skamfyllt).
 
Och nu är jag kanske lite elak mot den anrika och ärevördiga nationalscenen men tydligen så finns det en jämställdhets- och mångfaldsplan liksom även en jämställdhets- och mångfaldskommitté som bl a har satt upp följande mål: ”Utveckla en handlingsplan för att uppnå en mångfald i personalgrupperna”.