Vad menade egentligen Harry Schein när han 1996 skrev om svårigheten att ha ett ”avvikande utseende” i Sverige

Det heter alltid och nu i samband med den nya dokumentärfilmen ”Citizen Schein” att den österrikisk-judiske ensamkommande flyktingen Harry Schein aldrig kommenterade vare sig sitt judiska ursprung eller att han var föräldralös/fosterbarn (han blev till skillnad från andra judiska ensamkommande flyktingbarn aldrig adopterad av sin småländska fosterfamilj) men 1996 skrev Schein följande som jag tror, så här i efterhand, nog faktiskt är en slags kommentar som också kan läsas som smått självbiografisk:
 
”För mig blir idealet…anpassning. Men också det är svårt, speciellt för dem som har ett starkt avvikande utseende jämfört med majoriteten. Jag har bekanta som adopterat barn från Korea. Jag tror de har gjort sig skyldiga till en fruktansvärd omdömeslöshet.”
 
Då tolkades detta som att den någorlunda S-märkte Schein, som då fortfarande räknades som ett namn i kultur- och medie-Sverige, hade gått och blivit rasist eller kanske t o m ”nasse” ”på äldre dar” och jag minns att det glunkades om att ”det judiska flyktingbarnet som minsann fick komma till en småländsk bondfamilj” borde veta bättre och nog t o m ”veta hut” men jag tror idag att han faktiskt ville säga något om sitt eget liv i Sverige med detta uttalande.
 
Och de vänner och bekanta som hade adopterat internationellt, som Schein syftade på, var f ö och bl a försvarliga delar av både den socialdemokratiska ledningen och den s k kulturvänstereliten liksom åtskilliga professorer, biskopar, domare, chefredaktörer, popkulturella kändisar o s v o s v.
 
På 90-talet var det många som hade upplevt kriget som kom att göra märkliga uttalanden om migration och minoriterer men Scheins kommentar sticker ut: Gunnar Biörck uttalade sig också mot utlandsadoptioner, Sverker Åström varnade för invandringen från främmande kulturer, Bertil Lundman varnade t o m för invandringen av främmande folk och Arvid Fredborg m fl uttalade sig också på aningen högerradikala sätt men de hade då alla det gemensamt att de en gång i ungdomen hade varit högerextremister medan Schein (och i stort sett hela hans släkt) ju tillhörde offer- och inte förövarsidan.