SD räknar snart 25 000 medlemmar och är idag världens största parti med ett direkt nationalsocialistiskt ursprung

Medan samtliga riksdagspartiers medlemsantal fortsätter att rasa så blir SD:s medlemsregister alltmer omfångsrikt efter att SD nu har tagit över silverplatsen från M som landets näst största parti.

1995 hade SAP över en kvarts miljon medlemmar men nu har antalet rasat till under 90 000 (d v s ett närmast osannolikt medlemstapp som innebär att två tredjedelar av hela medlemskadern har raderats ut) medan M:s matrikel har halverats sedan 1995 och nu är nere på 45 053 betalande medlemmar. C hade fortfarande den 31 december 2016 27 556 medlemmar men detta ska jämföras med att partiet kunde ståta med närmare 130 000 medlemmar så sent som 1995 – d v s C:s medlemstapp är t o m ännu mer dramatiskt än det som SAP har drabbats av. Alla andra riksdagspartier ligger idag på mellan 15 000-20 000 medlemmar och fortsätter att tappa medlemmar.

SD ljög länge om sitt medlemsantal och på 1990-talet hette det alltid att partiet räknade 4000 medlemmar och vilket visade sig vara antalet som aktivt hade kontaktat partiet under ett visst antal år men fr o m 2004 och framåt finns det någorlunda exakta medlemssiffror som säger att SD har fördubblat sitt medlemsantal flera gånger om från ca 1500 medlemmar 2004 via ca 3000 medlemmar 2008 och till ca 6000 medlemmar 2011 och därefter har det gått rejält fort med ca 12 000 medlemmar 2014 till 24 412 medlemmar vid slutet av förra året trots 2015 års partisprängning och rejäla medlemstapp när dåvarande ungdomsförbundet SDU bröt sig ur med sina 5000 medlemmar (SDU räknar fortfarande kring 3000 betalande medlemmar medan SD:s nya ungdomsförbund Ungsvenskarna nog ännu inte har lyckats uppnå tusenstrecket).

På lite mer än ett decennium har SD:s partimatrikel m a o fördubblat sig många gånger om och partiet har ökat sitt medlemsantal med hela 800% och vilket kan sägas motsvaras av det faktum att SD även har fördubblat sitt valresultat flera gånger om sedan 1990-talet och partiet har därmed med råge skrivit svensk politisk historia både vad gäller ökningen i antalet medlemmar och i antalet röster. Sedan internets genombrott fr o m ca 1995 och sedan bloggarnas och de sociala mediernas genombrott fr o m ca 2000 respektive ca 2005 har SD (och extremhögern) dessutom dominerat den nya digitala offentligheten som numera och sedan flera år tillbaka har konkurrerat ut den gamla eter- och pappersmediebaserade ”fysisk-kroppsliga” offentligheten.

Och på ett globalt plan och i en internationell jämförelse står det nu utom allt tvivel att Sverige och svenskarna har lyckats med bedriften att inte bara vara och bli världens mest antirasistiska och antifascistiska land och folk utan också att ha frambringat och att härbärgera världens absolut största parti med ett direkt nationalsocialistiskt ursprung.

Vem hade kunnat tro att det parti vars partinamn (d v s ”Sverigedemokraterna”) ”kläcktes” och ”uppfanns” av Malmös en gång värste och mest fruktade skinnskalle som inte drog sig för att sparka ned nyanlända iranska småpojkar på stan och som grundades av ett slags konsortium av representanter för Sveriges samlade extremhöger (bl a av f d NRP-, NSR- och SNF-medlemmar) och som också helhjärtat backades upp av SS-veteraner och mellankrigstidens, krigsårens och efterkrigstidens gammelnazister och överklassnazister skulle komma att bli Sveriges näst största parti och erhålla cirka 1,5 miljoner röster (om det hade varit val idag) samt räkna uppemot 25 000 partiboksinnehavare när det en gång bildades 1988?