Frankrike och Sverige och Paris och Stockholm är nu på samma mångfaldsnivå

För en gång skull tillbaka idag på brottsplatsen Stockholms universitet där jag en gång studerade och doktorerade och varifrån jag blev utslängd och avskedad och till på köpet uthängd i media efter noter efter att ha ansetts ha skrivit och publicerat mängder av påstått extremistiska texter om både Sverige och Väst, om Korea och Asien, om vita och icke-vita och om asiater och adopterade och inte minst efter att ha lagt fram en avhandling som bedömdes som fullständigt primordialistisk och även oetisk.
 
Jag var i sällskap med de franska kritiska rasforskarna Patrick Simon och Sarah Mazouz vilka jag hade ”brief:at” om världens mest antirasistiska och antifascistiska OCH (väst)världens mest rassegregerade och rassegmenterade (väst)land under morgonen (t ex att Sverige är det enda landet som helt och hållet har avskaffat ras inklusive dess forskarvärld, att Sverige är det enda landet som styrs av en antirasistisk regering och att Sverige är det enda landet vars regering med buller och bång sjösätter en antirasistisk plan mot rasism och med en antirasistisk stolthet som bara de antirasistiska svenskarna kan uppbåda och uppvisa) och det första som händer i lunchträngseln är inte bara att flera forskare hejar utan också att en student som jag inte har en aning om vem det är kommer fram och tar en selfie tillsammans med mig och hävdar att hen är ett ”fan” av mina texter vilka möjligen med andra ord inte längre kanske uppfattas som extremistiska, biologistiska och essentialistiska och vilka möjligen idag inte hade förorsakat ett så brutalt avsked och en sådan hård uthängning i media som jag råkade ut för när jag sparkades ut från Stockholms universitet för ett antal år sedan.
 
För övrigt så gav Simons eftermiddagsföreläsning vid handen att Sverige och Frankrike nu är helt och hållet på samma nivå vad gäller andelen s k synliga minoriteter (d v s invånare som ser annorlunda ut) och Sverige är möjligen t o m ett strå vassare även om det så klart inte är någon tävling om vilket land som inhyser flest invånare med bakgrund utanför Europa och från de gamla kolonierna: Stor-Stockholm har idag en minoritetsdominerad totalbefolkning (ca 52-53%) medan Stor-Paris totalbefolkning fortfarande utgörs av en majoritetsdominerad sådan (ca 55%) MEN vad gäller ”förorterna” så är de svenska miljonprogramsområdena långt mer dominerade av synliga invånare än de franska. I de franska förorterna är uppemot 75% av invånarna minoriteter medan 25% (fortfarande) är majoritetsfransmän men i de svenska miljonprogramsområdena är det numera sällan som 25% av invånarna utgörs av majoritetssvenskar. Ca 25-30% av Stor-Paris och Stor-Stockholms invånare tillhör idag synliga minoriteter – d v s det en gång jättelika globala Franska imperiets metropol och lilla pyttelandet Sveriges huvudstad är idag på samma mångfaldsnivå. I båda länderna går det vidare sämre för ”andragenerationen” än för invandrarna, i båda länderna är intimrelationer över rasgränserna mycket vanliga och andelen som rapporterar att de diskrimineras har på senare år ökat dramatiskt.
17155845_10154454817765847_6292113997032990682_n17155922_10154454859075847_1620569111954697966_n