Högerpopulisternas och högerextremisternas favoritböcker har idag blivit mainstream

Sedan 1990-talet har jag både köpt och läst i stort sett samtliga böcker skrivna av svenskar och på svenska som handlar om migration, integration, minoriteter och det nya mångfalds-Sverige och vilka framför allt recenseras och anmäls, säljs och saluförs samt köps och läses inom landets högerpopulistiska och högerextrema kretsar (att det kan tyckas oetiskt och nog även politiskt sett inte helt okej att jag faktiskt har bidragit till att ha finansierat den svenska högerpopulismen och extremhögern med säkerligen tusentals kronor genom åren är en annan sak).
 
Ända sedan litteraturvetaren och afrikaforskaren Ingrid Björkmans, historikern och latinamerikaforskaren Åke Wedins och statsvetaren Jan Elfversons ”Invandring. Sammanbrott eller utveckling?” från 1994 har åtminstone ett 15-tal böcker i genren publicerats och de allra flesta av dem har författats av forskare och journalister såsom etnologen och minoritetsforskaren Karl-Olov Arnstbergs och journalisten Gunnar Sandelins bok ”Invandring och mörkläggning” (2013) men numera är böckerna så många att jag knappt hinner eller kanske ens har råd att läsa och inhandla dem alla och just nu konkurrerar journalisten Lars Åbergs ”Framtidsstaden” med nationalekonomen Tino Sanandajis ”Massutmaning” och Andreas Swedbergs ”Haveriet” vilka alla marknadsförs hårt av landets högerpopulister och högerextremister liksom även av de stora (liberala) dagstidningarna och precis som att Richard Swartz recenserade Arnstbergs och Sandelins bok för några år sedan i DN (http://www.dn.se/ledare/kolumner/fakta-ar-inte-onda-eller-goda) så recenserar historikern Gunnar Wetterberg (som DN:s kulturchef Björn Wiman idag framställer som en antifascist och antirasist: http://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wiman-mozart-paminner-oss-om-det-vi-riskerar-att-kasta-bort) Sanandajis bok i dagens DN Kultur och som av en händelse så recenserar ekonomen Anders Bergh Åbergs bok i dagens SvD.
 
 
En gång i tiden klagade de högerpopulistiska och högerextrema kretsarna högljutt över att ”systempressen” (och ”Bonnierpressen”) inte uppmärksammade de böcker som uppskattades och lästes inom rörelsen men numera är det inte möjligt att inta en sådan underdog-position längre när åtminstone ett 25-tal dagstidningar (om jag har räknat rätt) har skrivit om Sanandajis bok och hans efternamn (OBS: naturligtvis vet jag också att inte bara Tino bär efternamnet Sanandaji) är redan sedan den 1 januari 2017 uppe i över 400 (SIC!) träffar i den artikeldatabas som innehåller nästan samtliga svenskspråkiga tidningar, magasin och tidskrifter.