Reflektioner kring likheter och skillnader mellan samer, urfolk och utlandsadopterade

DN:s Eva af Geijerstam recenserar Amanda Kernells spelfilm Sameblod som har svensk premiär idag:
 
 
Den svenska kolonisationen av Sameland bär (i ett inomeuropeiskt sammanhang) tydliga likheter med engelsmännens bosättarpolitik på Irland, med den ryska erövringen och kolonisationen av Nordasien och Sibirien och med den danska kolonialpolitiken på Grönland under tidigmodern tid (1600-1700-talen) men vad gäller den svenska raspolitiken gentemot samerna på 1800-talet och framför allt under 1900-talet så går det inte att säga något annat än att Sverige var fullständigt ”outstanding” i sin (ras)vetenskapligfiering att den verkligen står ut jämfört med exempelvis den minoritetspolitik som urfolken i Brittiska imperiets bosättarstater utsattes för (t ex i Nya Zeeland, Australien, USA och Kanada) och den ”vetenskapliga” sanningen och styrande principen för den svenska raspolitiken var att svenskarna var vitast av alla vita folk på jorden, och därmed mest genetiskt och estetiskt fulländade av alla folk i världen, och därför skulle svenskarna inte (be)blanda sig med andra och särskilt inte med samerna och de andra inhemska minoriteterna (och än mindre med invandrare).
 
I filmen skildras hur de samiska barnen utsätts för den statliga och s k rasvetenskapliga L-undersökningen (som sedan följdes av den statliga och s k rasvetenskapliga T-undersökningen på 1940-talet och den statliga och s k rasvetenskapliga Z-undersökningen på 1950- och 60-talen) och så sent som på 1970-talet ville svenska forskare göra om den s k L-undersökningen för att en gång för alla och en allra sista gång utifrån den bland svenska (ras)forskare så omhuldade (ras)isolathypotesen (som så här i efterhand måste betraktas som en spegelbild av den egna rasliga självbilden) undersöka samtliga då levande svenska samers kroppar (och blod) innan den s k rasblandningen hade ”gått för långt”.
 
Och för att för en gång skull bli lite mer personlig: Som utlandsadopterad har samernas (och andra urfolks) öde nog varit det som jag mest har identifierat mig med – d v s inte invandrarnas och deras barns (d v s de s k ”andrageneration:arna) situation och inte heller de blandades position även om åtskilliga likheter naturligtvis finns även mellan dessa grupper och de utlandsadopterade.
 
När P1:s Kulturnytt recenserar Sameblod och avslutar med att säga ”man kan bara hoppas att ingen ska behöva förneka sitt ursprung och få sin kultur utraderad igen” så ringer det nog en klocka (som det heter) hos åtskilliga utlandsadopterade även om det naturligtvis inte går att jämföra de svenska samernas lidande med hur utlandsadopterade har behandlats och betraktas av majoritetssvenskarna och med undantag för ett antal s k vetenskapliga peer review-artiklar som svenska forskare publicerade på 1960- och 70-talen och som redovisade resultat som byggde på undersökningar av på den tiden s k nyanlända utlandsadopterade så har de utlandsadopterades kroppar ej heller varit föremål för några kroppsmätningsstudier.
 
Likheterna handlar snarare om det faktum att urfolk världen över kännetecknas av att de så oerhört snabbt ”försvinner” och osynliggörs genom både kulturell (d v s genom tvångsassimilation) och ”biologisk” (d v s genom s k blandrelationer och blandäktenskap) ”assimilering” liksom om att så många urfolksbarn världen över har adopterats bort till majoritetsinvånare (t ex i Kanada, Australien och USA) och även om att kunskapen om de utlandsadopterades ursprungsländer är i det närmaste obefintlig bland majoritetssvenskar i gemen vilket leder till att utlandsadopterade växer upp med känslan av att deras ursprung är mer eller mindre fullständigt oviktigt och irrelevant och vilket utvecklar liknande mindervärdeskänslor som de som gäller bland samer liksom ett behov av att distansera sig från sitt ursprung och från andra minoriteter och inte minst just en extrem grad av assimilering som vare sig invandrarna, de s k ”andrageneration:arna” och knappt ens de blandade någonsin kan uppnå.
 
Slutligen är det tyvärr också så att inga andra minoritetsgrupper i västvärlden uppvisar så extremt höga självmordstal som just de utlandsadopterade och urfolken och vilket återigen indikerar att dessa båda grupper betalar ett alltför högt pris för att ”förneka sitt ursprung och få sin kultur utraderad” för att återigen tala med P1:s Kulturnytt.