Varför är egentligen de svenska högerextremisterna så (över)aktiva på den internationella scenen?

I denna den västerländska högerpopulismens och extremhögerns andra våg, ”guldålder” och ”skördetid” (d v s efter den första som gick i graven 1945) är svenskarna så extremt överrepresenterade på den internationella scenen att det nästan går att tala om att den svenska högerpopulismen och extremhögern just nu faktiskt ”erövrar” (väst)världen.

 
Ända sedan krigsslutet har svenskarna spelat en avgörande roll för den västerländska extremhögern både som ideologer (Engdahl m fl), som organisatörer (Ek m fl), som finansiärer (Carlberg m fl) och som nätverkare (t ex via Malmörörelsen eller ESB som självaste Kamprad deltog i på ett hörn) och på senare tid har svenskarna inte bara försett den övriga (väst)världen med både musiker, författare, konstnärer och skribenter (i mängder dessutom) utan även med twittrare, youtubeare och facebookare vilka kan ha 100 000-tals följare och fans och enskilda svenskar har därtill varit helt avgörande för att överbrygga den gamla Järnridån (Brinckmann m fl) och inlemma de ryska, central- och östeuropeiska rörelserna i den västerländska extremhögergemenskapen, för att knyta samman den spretiga islamofobiska antijihadiströrelsen (Ekeroth m fl) och i skrivande stund för att överbrygga Atlanten och knyta samman den nordamerikanska rörelsen med den europeiska dito (Friberg, Ridderstolpe m fl).
 
Norrmännen må ha ”sin” Breivik och alla sina andra galna nazistmördare, britterna sina välklädda Oxbridge-högerextremister och imperienostalgiska lorder, amerikanerna sina ”rednecks” och mörkblåa intellektuella, fransmännen sina nyhögerfilosofer och sin Le Pen-klan, österrikarna och schweizarna sina miljontals väljare, ungrarna och tjeckerna sina paramilitära brigader, tyskarna sina brunblodiga nazistsläkter, italienarna sina fascistteoretiker, polackerna och kroaterna sina ultrakatoliker och danskarna och holländarna sina vulgorassar men endast Sverige svenska krusbär har som det heter.
 
Att ett litet västerländskt ”minifolkslag” som svenskarna (av alla västerländska folk i världen) har lyckats frambringa en så entreprenöriell, kreativ, konstnärlig, intellektuell, energisk, dynamisk och just inte minst en så internationaliserad högerpopulistisk och högerextrem rörelse övergår faktiskt ibland även mitt förstånd.
 

Beror det på det höga välståndet i landet, den tidigare så berömda svenska skolan (inklusive musikskolan) och det faktum att svenskar i gemen är mycket beresta och behärskar engelska och även andra språk jämförelsevis väl eller beror det helt enkelt på svenskarnas självidentitet som varande vitast av alla vita folk på jorden och på att de övriga västerländska folken likaså tillskriver svenskarna den mest exklusiva de luxe-vitheten i världen och vilket sammantaget gör att de helt enkelt ser sig som det vita kristna Västs estetiska och genetiska avantgarde och ledare (vi är snyggast och bäst och därmed mest biologiskt värdefulla av alla vita västerlänningar) och även tilldelas den rollen (d v s svenskarna som vithetens och västvärldens absoluta och yppersta elit) av den övriga västerländska högerpopulistiska och högerextrema rörelsen???