Andelen synliga minoritetsinvånare (d v s icke-vita eller rasifierade invånare) uppgår idag till över 20% av befolkningen

Andelen synliga minoritetsinvånare (d v s icke-vita eller rasifierade invånare) uppgår idag till över 20% eller över en femtedel av den svenska totalbefolkningen och är nu helt på samma nivå och i paritet med den som gäller i exempelvis Storbritannien, Kanada, Frankrike och Nederländerna.

De senaste två åren har jag tvekat att uppge hur stor andel av totalbefolkningen som med stor sannolikhet kan räknas som icke-vita eller som s k rasifierade och som tillhörande kategorin synliga minoriteter då jag (med stort tålamod men ändå rätt så otåligt) har inväntat 2016 års uppdaterade befolkningsstatistik (som kom i förrgår) med vetskap om att invandringen till Sverige under de senaste åren nästan helt har dominerats av just synliga minoriteter och då födelsetalen också är högre bland merparten av de synliga minoritetsgrupperna i landet. I alla fall så kan jag nu uttala mig om hur många vi egentligen talar om om vi nu intresserar oss specifikt för enbart de synliga minoritetsinvånarna, d v s för alla de som mer eller mindre inte kan passera som vita och framför allt inte som ”helvita” ”helsvenskar” utifrån hur majoritetssvenskar och även minoritetssvenskar generellt uppfattar (svensk) vithet och vilka som anses vara vita i ett samtidssvenskt sammanhang.

Det handlade om närmare 19% (18,8%) av landets 10 miljoner invånare som den 31 december 2016 kunde klassificeras som varande synliga minoritetsinvånare och eftersom den s k ”tredje generationen” ej ingår i statistiken liksom ej heller alla de 10 000-tals synliga minoritetsinvånare som befinner i riket s k illegalt så går det med fog och utan problem att säga att över en femtedel av Sveriges invånare idag är icke-vita eller s k rasifierade. Denna siffra och proportion motsvarar i det närmaste exakt den som gäller i dagens Storbritannien, Kanada, Nya Zeeland och Australien och sannolikt också i dagens Frankrike, Nederländerna och Belgien, d v s samtliga västländer som toppar (den västerländska) statistiken vad gäller att uppvisa en extrem raslig heterogenitet. Det är nu endast USA som ”slår” Sverige (liksom Storbritannien, Kanada, Nya Zeeland, Australien, Frankrike, Nederländerna och Belgien) vad gäller att kunna ”ståta” med en en högre procentsiffra icke-vita invånare som faktiskt nästan är den dubbla mot den svenska procentsiffran – d v s närmare 40% av alla amerikaner identifierar sig idag som och räknas som icke-vita.
Och för alla som är särskilt fixerade vid och besatta av minoritets-Sverige och det nya Sverige: Vidare går det idag att säga att uppemot 3% av den svenska totalbefolkningen är afrosvenskar inklusive slavättlingarna från Nordamerika, Latinamerika och Karibien (cirka 300 000 invånare), att minst 8% av totalbefolkningen har bakgrund i den s k MENA-regionen (cirka 800 000 invånare), att över 1,5% av totalbefolkningen är svenska latinos/latinas (cirka 150 000 invånare), att närmare 3% av totalbefolkningen har bakgrund i Asien öster om Afghanistan och oftast benämner sig själva som svenska (syd- eller öst)asiater (ca 300 000 invånare) samt att nästan 4% av totalbefolkningen har bakgrund på Balkan (ca 400 000 invånare) och varav 75% härrör från f d Jugoslavien och vilka en aning ”kärvänligt” benämns som och även själva ibland kallar sig ”juggar”.

Synliga minoriteter är då en kategoribenämning som härrör från Kanada och som introducerades och operationaliserades av Socialstyrelsen under 2000-talet: I kategorin ingår alla invånare som har någon form av bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika (inklusive Karibien) samt i sydöstra Europa och kategorin är en så kallad proxykategori för alla de minoritetsinvånare i landet som mer eller mindre skiljer ut sig utseendemässigt och kroppsligen från både den infödda majoritetsbefolkningen och får n de nordiska, europeiska och västerländska minoritetsinvånarna. Till kategorin synliga minoriteter har också de som härrör från Oceanien förutom Australien och Nya Zeeland hänförts. Sedan finns det naturligtvis åtskilliga synliga minoritetsinvånare som ej ingår i de kontinent- och regionbaserade grupperna (de kan t ex vara födda i Storbritannien, Nederländerna, Kanada, USA, Australien, Italien o s v eller vara romer, judar, samer o s v) och omvänt finns det också en del invånare som felaktigt ingår i kategorin (de kan t ex vara födda i Kina, Brasilien, Uganda, Turkiet eller Tonga och vara barn till s k expatsvenskar eller vara bosättarättlingar).

Slutligen utgör andelen synliga (icke-vita eller rasifierade) minoritetsinvånare numera uppemot 30% av befolkningen i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö och i flera mellanstora svenska städer samt kring en tredjedel av alla invånare under 18 år då denna befolkningsgrupp generellt både är utpräglat urban(iserad) och mycket eller t o m extremt ung.