Om Pewdiepies fall och den svenska (ras)humorn

Youtubes fallne världsstjärna Felix ”Pewdiepie” Kjellberg, den hittills störste internet- och sociala medier-kändisen ”genom tiderna” och en av världens mest kända just nu levande svenskar (OBS: denna gång är jag medvetet försiktig med att påstå att Pewdiepie skulle vara någon slags representant för Sveriges och västvärldens alla ”IT-killar” och gamers och än mer att insinuera att rashumor, rasstereotyper och altright-åsikter skulle vara vara mer utbredda inom den av vita män dominerade IT- och dataspelsvärlden än i samhället i övrigt), skyller nu på medierna (d v s de vänsterliberala PK-journalisterna som antingen helt missuppfattar hans humor eller misstolkar den medvetet) och upprepar den dominerande (majoritets)svenska synen på humor att en har rätt att få skämta och skoja om allt och alla eftersom humor är detsamma som lust och njutning och humor (d v s lust och njutning) anses därför vara något som alla behöver och vill ha och därför får just humor inte ”censureras” på något sätt enligt en slags svensk universalism, utilitarism eller kanske t o m socialism som säger att alla människor både har rätt till och behov av humor, lust och njutning och därför ska alla också få ta del av den:
 
 
 
Denna närmast socialistiska svenska syn på humor var som bekant den som gällde i samband med de extremt aggressiva svenska rasstereotypdebatterna som ägde rum mellan 2011-15 och som sannolikt fortfarande gäller: Svenskarna må vara världens mest antifascistiska och antinazistiska ”folkslag” men vad gäller att skämta om andra ”folkslags” utseenden och kroppar (som Pewdiepie gör) och om andra ”folkslags” erfarenheter och upplevelser (som Pewdiepie gör inklusive om judars erfarenheter och upplevelser av att ha blivit förföljda och massdödade) så skiljer sig Pewdiepie tyvärr inte på något sätt från svenskar i gemen.
 
Det ironiska och även otäcka i sammanhanget är att lust och njutning som svensk rashumor och svenska rasstereotyper otvivelaktligen bjuder på och framkallar och som Pewdiepie fram till nu har låtit den övriga världen få njuta av under många år tack vare sin ohotade ställning som Youtubes superkändis samtidigt just är något av rasismens kärna: Det är just lust och njutning som både begärs, levs ut och produceras när en lever ut sina rasfantasier.
 
Det faktum att uppemot 90-95% av svenskarna hårdnackat och närmast fanatiskt försvarar rätten att få producera, konsumera och disseminera sin svenska rashumor och sina svenska rasstereotyper enligt ett flertal undersökningar som genomfördes 2011-15 (och Pewdiepie tillhör utan tvivel dessa 90-95% och har då fram tills nu även låtit den övriga världen få njuta av ocensurerad svensk rashumor och ohämmade svenska rasstereotyper) är m a o samtidigt ett försvar för rätten att få fortsätta att leva ut den lust och njutning som utövandet av rasism producerar.
 
Nu låter det kanske som att jag hävdar och påstår att 90-95% av svenskarna är rasister eller t o m fascister och nazister utan att veta om det bara för att de försvarar och vill fortsätta att få njuta av sin rashumor och sina rasstereotyper och t o m är så universalistiska och socialistiska att de vill sprida sin rashumor och sina rasstereotyper till den övriga världen (såsom Pewdiepie har gjort under många år fram tills dess att de vänsterliberala PK-journalisterna nyligen stoppade honom från att fortsätta att göra det) så att också alla andra människor på jorden får känna lust och njutning genom att på äkta svenskt no limits-manér leva ut sina rasfantasier.
 
Min poäng (och psykoanalytiskt färgade analys) är dock inte att 90-95% av svenskarna är rasister utan att 90-95% av svenskarna är ANTIrasister liksom antifascister och antinazister och det är just detta faktum som gör att jag i stället argumenterar för att svenskarnas (och Pewdiepies) militanta och fanatiska försvar för att få utöva och njuta av sin rashumor och sprida och frossa i sina rasstereotyper i grunden handlar om ett försvar för det egna antirasistiska Jaget och för den egna antirasistiska självbilden liksom ett försvar för omvärldsbilden av Sverige som världens mest antirasistiska land och för omvärldsbilden av svenskarna som världens mest antirasistiska ”folkslag” och därmed för den svenska antirasistiska hedern och i förlängningen för svenskheten som sådan liksom för Sveriges plats på jorden och i historien som antirasismens vagga, paradis, bålverk, elit och avantgarde.