Trångboddheten bland landets utomeuropéer blir alltmer extrem

Om den overkliga trångboddhetsstatistiken i miljonprogramsområdena och bland landets invånare med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika (och inte minst bland landets s k ”andrageneration:are”):
 
Idag släpps två nya rapporter som fullständigt slår knockout på landets miljonprogramsområden och på landets invånare med utomeuropeisk bakgrund – HSB:s rapport om den eskalerande trångboddheten i miljonprogramsområdena och bland utomeuropéerna samt Arbetsmarknadsekonomiska rådets rapport om den osannolikt låga förvärvsfrekvensen och den astronomiskt höga arbetslösheten i miljonprogramsområdena och bland utomeuropéerna.
 
Sedan 1960- och 70-talen har trångboddhet knappt ens existerat i Sverige (tack vare miljonprogrammet) från att tidigare ha varit ett land vars städer präglades av en rätt så extrem trångboddhet under stora delar av 1900-talets första hälft och faktum är att svenskar i gemen idag bor på och disponerar rejält stora bostadsytor som få andra invånare i andra länder i världen gör (förutom invånarna i våra grannländer) mätt i antalet kvadratmeter bostadsyta per invånare (minus kök, toalett/badrum och vardagsrum som det förväntas att vuxna människor i Sverige inte bor och sover i, d v s djur och möjligen barn kan så klart nyttja dessa rum för att bo och sova i).
 
Att landets majoritetssvenskar idag bor stort eller t o m mycket stort jämfört med alla andra s k ”folkslag” i världen kan delvis förklaras med att närmare 50% av samtliga majoritetssvenska hushåll utgörs av ensamhushåll och delvis med att majoritetssvenskar i gemen medvetet vill bo stort eller t o m mycket stort och vilket bl a tar sig uttryck i att en absolut majoritet av alla invånare i Sverige vill bo i och strävar efter att bo i villa eller radhus (när de tillfrågas i olika attitydundersökningar).
 
Det kan naturligtvis också finnas kulturella och kanske t o m kroppsliga förklaringar till detta som att svenskar i gemen nog tycker om att bo på och röra sig över stora bostadsytor vilket både signalerar och innebär en stor intimzon (”armlängds avstånd”) samt att svenskar i gemen är större rent kroppsligt än de allra flesta andra s k ”folkslag” i världen och därför tarvar stora boytor. Att redovisa hur stort en bor anses nog också numera vara något av en klassmarkör bland åtminstone majoritetssvenskarna, d v s ju större boyta (parat med var ens bostadsadress är belägen) en disponerar ju högre social status.
 
Samtidigt är idag ett växande antal av landets invånare trångbodda och denna trångboddhet är extremt koncentrerad till de tre storstadsregionernas och de mellanstora städernas miljonprogramsområden liksom till landets invånare med utomeuropeisk bakgrund:
 
andel trångbodda 2015
majoritetssvenskar: 10% (de allra flesta av dem är unga vuxna studenter som bor i studentrum och i studentkorridor eller som bor inneboende eller i kollektiv)
blandade: 20%
invandrade: 35%
”andrageneration:are”: 40%
 
Att det går sämre för de s k ”andrageneration:arna” än för deras föräldrar, d v s de ”riktiga” invandrarna, är tyvärr ett mönster som går igen även i fattigdomsstatistiken, i brottsstatistiken och i annan typ av destruktiv och negativ statistik (möjligen tyvärr också vad gäller bidragsberoende mot bakgrund av att flertalet av landets över 160 000 UVAS:are är s k ”andrageneration:are”) och vilket är mycket oroande inte minst då andelen s k ”andrageneration:are” snart kommer att gå om andelen ”riktiga” invandrare, d v s de s k ”andrageneration:arna” kommer snart att vara fler än invandrarna.
 
Omräknat till miljonprogramsområdena och till utomeuropéerna vilka i huvudsak är de som döljer sig bakom ovanstående siffror så handlar det om att närmare 50% av alla invånare i miljonprogramsområdena och att närmare 50% av alla utomeuropéer bor trångbott och faktum är att landets invånare med utomeuropeisk bakgrund bor och lever mer trångbodda än vad utomeuropéerna i andra europeiska länder gör. Och i verkligen är tyvärr och högst sannolikt trångboddheten än mer extrem i miljonprogramsområdena och bland utomeuropéerna än vad ovanstående siffror säger då 10 000-tals papperslösa, visum-overstayers, asylsökande som fått avslag och som ska deporteras men som har gått under jorden m fl m fl också är inhysta i miljonprogramsområdenas lägenheter och bland de utomeuropeiska hushållen (och vilka inte ens dyker upp i statistiken då de inte är folkbokförda).
 
Slutligen ska det alltid påminnas om att att som majoritetssvensk bo och leva på stora eller mycket stora boytor betyder inte per automatik vare sig lycka eller status eller ett bra liv och att bo trångt eller extremt trångbott som utomeuropé och som miljonprogramsinvånare betyder inte nödvändigtvis detsamma som att vara eller bli olycklig eller att ha eller få låg status eller att leva ett s k ”olevbart” s k ”lågliv”.