Om Anders Carlbergs nya bok ”Hitlers lojala musiker”

DN:s Camilla Lundberg skriver idag om Anders Carlbergs nya bok ”Hitlers lojala musiker” som handlar om hur rent ut sagt mängder av svenska (och övriga nordiska) musiker, sångare och artister gjorde superkarriärer och dessutom även tjänade multum i Nazi-Tyskland innan och under kriget och i det tyskdominerade och tyskockuperade Europa under krigsåren liksom i de länder som var allierade med Tyskland (och för pengarna de tjänade kunde de sedan under eller efter kriget köpa stora villor i Djursholm, Saltsjöbaden och Lidingö eller herrgårdar och säterier):
 
 
Nicolai Gedda som nyligen gick bort hann aldrig uppträda för några nazister eller högerextremister men det gjorde då ett försvarligt antal av den svenska musikeliten och ett försvarligt antal svenska artister passade även på att fylla alla de vakanser som uppstod efter ”arieseringen” och ”avjudaiseringen” av Tysklands och kontinentens stora operahus, orkestrar och musikinstitutioner (flera av dem inhystes dessutom i rymliga exproprierade våningar såsom det anstod dåtidens operadivor och stjärnmusiker).
 
Dessutom sjöng, spelade, dansade, körade, dirigerade, konserterade och uppträdde svenska (och även andra nordiska) artister bl a på Bayreuthfestspelen, i det ockuperade Norge, på Goebbels 45-årsdag, på Hitlers födelsedag samt i det blodbesudlade Generalguvernementet (bl a i Auschwitz och Kraków) och åtskilliga musiker och sångare återvände hem efter krigsslutet och fortsatte sina i Nazi-Tyskland påbörjade karriärer ända intill pensionen på 1970- och 80-talen efter att ha ”tvättat” sina CV:n.
 
Mycket få av dem fortsatte dock att efter kriget spela och uppträda (in)för högerextremister med några undantag (bl a Set Svanholm och Birgit Nilsson) såsom Beate Assersson som ska ha sjungit på ett SS-veteranmöte så sent som på 1990-talet.
 
Att Atterberg dirigerade den svenska avdelningens av det tyska nazistpartiets (d v s NSDAP-AO Landesgruppe Schweden vars kompletta matrikel jag en gång ”upptäckte” och ”satt på” och där åtskilliga s k ”fina” familjenamn förekom, d v s en försvarlig andel av landets alla tyskättade familjer lät helt enkelt skriva in sig som medlemmar i NSDAP mellan 1933-45) konsert på Konserthuset i Stockholm i oktober 1941 har dock inte varit okänt som Lundberg skriver.
16427328_10154385132320847_7852538072351381635_n
 
För ett antal år sedan överhörde jag f ö en äldre man som berättade för sin dotter (såsom jag uppfattade det) att han faktiskt hade varit med på NSDAP:s konsert i pampiga Konserthuset som hade dekorerats med hakkorsfanor och åtskilliga i publiken hade dessutom enligt denne varit uniformerade och i det närmaste gjort entré genom att marschera in i den ”nazismyckade” stora salen i en byggnad som pikant nog har ritats av en arkitekt som själv verkar ha varit högerextremt lagd (d v s Ivar Tengbom) och som ju lite vanvördigt kan sägas nästan vara klippt och skuren för högerextrema tillställningar.
 
Till svenskarnas (och de övriga nordbornas) försvar hör dock möjligen (om det nu finns något försvar alls inför nazismens offer och inför eftervärlden) att det nog var fullständigt omöjligt för tyskarna och alla de andra kontinentaleuropeiska fascisterna att inte charmas och bedåras av alla högresta, välväxta, ljusa, blåögda, stiliga, ståtliga och rentav snygga svenskar som nog anställdes, kontrakterades och engagerades på löpande band när Europas alla diktatorer skulle hyllas och uppvaktas och när Wehrmachts och SS alla segrar skulle firas och åminnas både för sin yrkeskompetens och för sina ultimata ”ariska” och s k nordiskt vita kroppars och utseendens skull.
 
Det enda jag har att säga om Carlbergs bok är att denne konsekvent skriver ut namnet på Riksföreningen Sverige-Tyskland fel (”Föreningen Sverige-Tyskland”), att han ibland själv faller för att friskriva vissa av det svenska musiklivets stora namn (”han uttalade sig trots allt inte nazistiskt” o s v) samt att han tillhör en av dem (av åtskilliga) som drar sig för att referera till min måhända aningen oetiska ”namnbok” från 2002 vari jag publicerade namnen på närmare 30 000 svenska högerextremister trots att Carlberg uppenbarligen har upptäckt och kollat upp åtskilliga namn i min bok.