Majoritetssvenskarna bor idag kanske störst i världen medan landets utomeuropéer bor så trångt att trångboddheten nästan motsvarar den som gäller i deras hemländer

En gång i tiden och faktiskt för inte särskilt länge sedan (d v s långt in på 1950- och 60-talen när även stora delar av Stockholms innerstad fortfarande var förslummat och eftersatt) var en hög andel av svenskarna rejält trångbodda och trångboddheten förorsakade både sjukdomar, ohälsa, stress, våld inom hemmet (som säkert riktade sig mot både kvinnor, barn och djur) och även en rätt så eftersatt personlig hygien (det en gång så beryktade s k ”lort-Sverige”) men sedan 1970-talet och framåt har det s k svenska folket utvecklats till att bli ett av de s k folkslag på jorden som bor allra störst per person och boyta även om ungdomar och unga vuxna överlag fortfarande kan bo rätt så trångt (studentboende, inneboende, kollektivboende o s v):

16406467_10154352313160847_9212789509219430679_n

Att disponera 100 kvadratmeter eller t o m mer än så i boyta är snarare regel än undantag idag bland de allra flesta majoritetssvenskar i landet och naturligtvis borträknat garage, förråd, friggebodar, attefallshus, lusthus, utedass, fritidsboende o s v (som 26% av alla majoritetssvenskar äger och innehar och än fler än så har därutöver tillgång till någon form av fritidsboende).

Samtidigt har trångboddheten bland landets invånare med utomeuropeisk bakgrund ökat dramatiskt under de senaste åren: Numera uppger uppemot 50% (OBS och SIC!: HÄLFTEN) av landets utomeuropéer att de bor trångt eller mycket trångt medan trångboddheten bland landets majoritetssvenskar idag är nere på under 10% och en absolut majoritet av de majoritetssvenskar som bor trångt är just ungdomar och unga vuxna som bor i studentkorridor eller som bor inneboende eller i kollektiv.

I landets 100-tals miljonprogramsområden där invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund dominerar är trångboddheten idag så extrem att myndigheterna inte längre vet hur många invånare som de facto bor i dessa områden: Differensen mellan antalet invånare som är folkbokförda i miljonprogramsområdena och antalet invånare som i praktiken bor där mer eller mindre permanent kan ibland handla om uppemot 15% och medan de allra flesta majoritetssvenskar som är mellan 35-84 år gamla disponerar stora boytor per person så disponerar alltför många invånare med utomeuropeisk bakgrund så små boytor per person att det nästan är på nivå med den extrema trångboddhet som råder i de allra flesta länder i den utomvästerländska världen, d v s helt enkelt i utomeuropéernas hemländer där trångboddheten är rent ut sagt endemisk och på nivå med den som gällde i Sverige för hundra år sedan.

Sedan betyder inte detta att en (som majoritetssvensk) med nödvändighet blir lyckligare av att disponera 100-130 kvadratmeter i boyta jämfört med att 7-8 (utomeuropeiska) personer tränger ihop sig på kanske 40-50 kvadratmeter och det ska också tilläggas att ensamhushållsproportionen är som allra störst i Sverige i hela världen – kring 40% av alla hushåll bebos idag av en enda person (åtminstone enligt folkbokföringen), och ensamhushåll är idag den allra vanligaste hushållsformen i landet, och vilket innebär att miljontals majoritetssvenskar idag i många fall disponerar mycket stora boytor som de bebor ”i ensamt majestät” (d v s de bor i stora lägenheter, radhus, villor eller t o m gårdar helt ensamma och helt allena även om många säkert ändå har s k intimrelationspartners och därmed de facto är s k särbos) medan omvänt 100 000-tals utomeuropéer numera och tyvärr också alltmer bor extremt trångt i små lägenheter i miljonprogramsområdena i form av både kärn- och storfamiljer och i hushåll som oftast också innefattar både äldre och barn (det är t ex inte ovanligt bland landets utomeuropéer att fortfarande bo hemma i 30- eller t o m 40-årsåldern och det är inte ovanligt att växa upp med sina far- eller morföräldrar eller med en än mer avlägsen släkting).