Om att pendla från Flemingsberg

En fördel med att pendla (en av ytterst få som vidhäftar detta till synes eviga förflyttande av ens kropp över både tid och rum för så kan det ibland upplevas att pendla) från Flemingsberg till Karlstad är att en får en inblick i hur det svenska arbetslivet fortfarande grovt sett är skiktat utifrån arbetstider:
 
Tidiga morgontåg innebär alltid (och det slår aldrig fel) att jag får se det oproportioneligt stora LO-kollektiv (d v s arbetarna) som bor i Flemingsberg inta stationen för att ta sig till jobbet till klockan 7 och ibland säkert tidigare än så och ”normaltidiga” morgontåg innebär att jag får en skymt av TCO-folket (den lägre medelklassen, mellanskiktet och ”normalmedelklassen”) som är ute och rör på sig utifrån en arbetsdag som i deras fall ofta börjar vid 8-tiden medan de långt mer homogena SACO-människorna (den övre medelklassen, akademikerna, höginkomsttagarna och det övre skiktet) behagar visa sig först framåt 9-tiden och ibland senare än så och då formligen invaderar de stationen med tåg som anländer från innerstaden och Norrort då ytterst få av dem bor i Flemingsberg samtidigt som stadsdelen rent statistiskt sett är en av Stor-Stockholms allra mest SACO-människotätaste dagtid och under veckodagarna medan den omvänt nattetid och under helgerna återgår till att vara oproportioneligt LO-kollektivdominerad.