Om den svenska befolkningsökningen i ett europeiskt perspektiv

Apropå att alla vi som bor i Sverige och befinner oss inom rikets territorium legalt om bara några dagar uppgår till över 10 miljoner invånare (d v s kort och gott – snart är alla vi som har ett fullständigt personnummer och som är registrerade i folkbokföringen och som får vara här i landet, d v s vi som inte är utvandrade eller utvisade, över 10 miljoner) så kan det vara värt att påminna om att i i stort sett samtliga central- och östeuropeiska länder och i i stort sett samtliga sydeuropeiska länder så går befolkningssiffrorna bakåt och neråt (och utför) och har gjort så ända sedan 1990-talet.
 
Och till råga på allt, d v s förutom att dessa länders invånarantal hela tiden minskar, så är åldersstrukturen extremt problematisk (ja helt enkelt ohållbar) i i stort sett alla central-, öst- och sydeuropeiska länder – d v s det handlar om att mycket höga procentandelar är medelålders och uppåt (de är både s k infertila och s k improduktiva, d v s de varken reproducerar sig längre eller förvärvsarbetar längre) medan låga eller t o m mycket låga procentandelar är barn, ungdomar och unga vuxna (och till råga på allt så utvandrar höga procentandelar av de unga vuxna varje år från Central-, Öst- och Sydeuropa).
 
I länder som Portugal, Grekland, Bulgarien och Slovakien kommer snart andelen under 18 år (d v s alla biologiska barn) att vara så låg att vissa demografer säger att det inte har hänt någonsin tidigare i historien och omvänt så kommer extremt höga andelar i länder som Litauen, Serbien, Italien och södra Frankrike snart att vara över 65 år och vilket också aldrig någonsin tidigare anses ha hänt i historien.
 
Vad gäller Västeuropa, för det kanske trots allt inte är etiskt korrekt om vi i Sverige jämför oss med central-, öst- och sydeuropéerna vare sig för vår eller för deras del (d v s de s k slaviska och de s k latinska folken i Europa plus ungrarna, grekerna och några till som väl vare sig är slaver eller latinare), så framstår Sverige som det land där befolkningen antagligen ökar allra mest och allra snabbast just nu, d v s vi intar möjligen guldplatsen i Europa just nu vad gäller att ha ett växande befolkningsantal som just växer i snabbare takt än i andra länder. I många västeuropeiska länder står befolkningsantalet stilla mer eller mindre, i andra västeuropeiska länder så minskar befolkningen och i ytterligare andra västeuropeiska länder så ökar den precis som i Sverige men inte i samma snabba takt som hos oss.
 
Sedan är det så klart så att det inte existerar någon tävling i att ha flest invånare bland Europas länder eller att uppvisa en befolkningsökning överhuvudtaget eller att ståta med en hög andel som är barn, ungdomar och unga vuxna, och det måste inte vara fel ”i sig” att antalet levande individer som tillhör vår art homo sapiens blir allt färre och färre i Central-, Öst- och Sydeuropa och det är inte fel på något sätt att vara medelålders eller äldre eller t o m mycket gammal.
 
Vad gäller just Central- och Östeuropa så kan det tilläggas att ingen annan region på jorden har någonsin i historien uppvisat en så plötslig, snabb och kraftig befolkningsminskning i fredstid som just det postkommunistiska Central- och Östeuropa har gjort sedan 1990-talet och Sydeuropa är inte långt efter, d v s befolkningsminskningen i Sydeuropa är nästan lika dramatisk som den i Central- och Östeuropa.
 
Att Sveriges befolkning ökar just nu och gör så snabbare än tidigare (och fr a sedan millenieskiftet) beror nästan enbart på den utomeuropeiska invandringen samt på utomeuropéerna som redan befinner sig inom rikets gränser och som ”självreproducerar” sig. Hade det bara bott majoritetssvenskar och europeiska invandrare och deras efterkommande i Sverige så hade invånarantalet också minskat även i Sverige och fr a så hade befolkningsstrukturen sett mycket problematisk ut även hos oss.
 
Om bara 10-15 år så kommer uppemot hälften av alla infödda majoritetseuropéer att vara över 65 år och denna andel kommer att fortsätta att växa för varje år som går och detta gäller även flera västeuropeiska länder som Storbritannien, Tyskland och Frankrike, d v s inte bara i Central-, Öst- och Sydeuropa: Redan idag är medianåldern i länder som Storbritannien, Tyskland och Frankrike kring 45 år. ”45 år är väl ingen ålder” tänker kanske många, och det må vara så, men dels så är det rejält svårt att reproducera sig därefter (förutom på s k konstgjord väg) och dels så är den reella pensionsåldern lägre än i Sverige i många andra europeiska länder.
 
Den som vill uppleva hur framtidens Europa kommer att se ut kan redan nu roa sig med att resa till och resa runt i länder som Portugal, Spanien, Italien, södra Frankrike, Grekland, Polen, Tjeckien, Bulgarien, Serbien, Estland, Ungern och Rumänien och både passa på att besöka storstäderna, småstäderna och landsbygden och titta sig omkring (d v s titta lite extra på människorna som bor där):
 
Det ni kommer att få se är ”locals” (d v s infödda majoritetsinvånare) som i rätt så hög grad är över 45 år gamla och som i ganska så stor grad också är över 65 år gamla och i städerna kan det numera och alltmer upplevas som att flera kvarter och ibland nästan hela stadsdelar är på väg att ”överges” (det är rätt så tyst, det är lite nedgånget, få gälla barnröster hörs, inga unga vuxna som festar o s v) – tänk Detroit även om det så klart inte har gått så långt än i städer som Brno, Łódź, Jekaterinburg, Bukarest, Oporto, Madrid, Toulon, Thessaloniki och Padova.