Det tidigare trots allt ändå relativt homogena småstads-, bruksorts-, landsbygds- och glesbygds-Sverige är ej mer

Fram tills rätt så nyligen var det i stort sett enbart kommunerna som är belägna i landets tre storstadsregioner plus de mellanstora kommunerna som kännetecknades av en hög andel invånare med utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund och särskilt gällde detta specifika stadsdelar som nästan enbart handlar om miljonprogramsområden: Idag har 40-60% av alla invånare i det s k urbana Sverige (d v s just de tre storstadsregionerna och de mellanstora städerna som har kring 80 000 invånare och uppåt) utländsk bakgrund ”rakt av” (d v s i vissa kommuner handlar det om kring 40% medan det handlar om kring 60% i andra kommuner) och andelen invånare i det urbana Sverige som har någon form av bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika uppgår idag till mellan 20-25%.
 
Sedan några år tillbaka och framför allt sedan 2015 års s k flyktingkrisår så har dock även flertalet av landets mindre kommuner också sett sin demografiska sammansättning förändras i grunden och i många fall i det närmaste på nolltid och på rekordtid och ett sådant exempel (av mängder av s k småkommuner runtom i landet) är Hultsfred där andelen invånare med utländsk bakgrund utgjorde lite mer än 15% 2014 men idag är på väg mot 35-40% och flertalet av dem har idag utomeuropeisk bakgrund:
 
 
Ett mycket stort antal kommuner med ett invånarantal på mellan 5000-50 000 invånare uppvisar helt enkelt idag procentandelar som snart redan är ”ikapp” (OBS: det existerar så klart ingen tävling om vilken kommun i landet som har flest invånare med utländsk och utomeuropeisk bakgrund) de procentandelar som gäller i det urbana Sverige vad gäller invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund och i nästan alla av dessa kommuner är åldersstrukturskillnaden dessutom än mer påtaglig än den är i det urbana Sverige:
 
Invånarna med fr a utomeuropeisk bakgrund i de mindre kommuner är nästan alltid unga eller t o m extremt unga medan invånarna med svensk bakgrund i dessa kommuner generellt är medelålders eller äldre. Visserligen är denna åldersstrukturskillnad påtaglig även i exempelvis Stockholm och Göteborg och i flertalet mellanstora kommuner där invånarna med svensk bakgrund som är koncentrerade till de historiska innerstäderna och till villa- och radhusområdena också alltmer och generellt är medelålders eller äldre medan invånarna i miljonprogramsområdena som har utomeuropeisk bakgrund nästan alltid är unga eller t o m extremt unga men i de mindre kommunerna innebär detta även att de nyanlända med utomeuropeisk bakgrund samtidigt ”räddar” kommunerna från att helt enkelt gå under rent demografiskt sett då det redan från början finns färre invånare att ”ta av” än i kommunerna i det urbana Sverige, d v s ett s k ”nytillskott” på endast 300-400 nyanlända barn, tonåringar och unga vuxna eller för den delen nyfödda s k ”andrageneration:are” kan i en kommun som har mellan 10-30 000 invånare ”över en natt” innebära en försvarlig andel av samtliga barn och unga i hela kommunen.