Om vilka som är mest brottsutsatta och otrygga i landet eller har Katerina Janouch och Jimmie Åkesson rätt?

Den som (liksom jag) har tagit del av de senaste dagarnas rätt så intensiva medierapportering och rätt så upptrissade politiska debatt om det s k svenska folkets upplevelse av trygghet och utsatthet för brott som har följt på publiceringen av BRÅ:s nationella trygghetsundersökning och som också kom att prägla den senaste partiledardebatten har säkert både känt och tänkt (d v s både emotionellt och intellektuellt och kanske t o m rent fysiskt – d v s ”det känns i hela kroppen” att det bara måste vara så) att Katerina Janouch (och Jimmie Åkesson) faktiskt har helt rätt vad gäller situationen i dagens Sverige.
 
Äldre, kvinnor och unga, och som de allra flesta som tar del av medierapporteringen och den politiska debatten (och vad Janouch säger om situationen i dagens Sverige) ”översätter” som infödda majoritetssvenska äldre, infödda majoritetssvenska kvinnor och infödda majoritetssvenska unga, framstår och framställs som alltmer otrygga, alltmer utsatta för brott och alltmer oroliga för framtiden (och både för sin egen och för Sveriges framtid) och t o m för sin egen fysisk-kroppsliga säkerhet (som för de infödda majoritetssvenska kvinnornas del översätts med trakasserier och sexualbrott och för de infödda majoritetssvenska männens del översätts med hot och våldsbrott) och mellan raderna ”översätter” de allra flesta som tar del av medierapporteringen och den politiska debatten (och vad Janouch säger om situationen i dagens Sverige) att bovarna i dramat i stort sett enkom är landets manliga minoritetsinvånare med utomeuropeisk bakgrund och fr a alla nyanlända på förläggningarna och alla s k ”andrageneration:are” i miljonprogramsområdena (läs: fullständigt sexfixerade och hypermaskuliniserade män med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika som alla tror att de är s k ”casanovor” och som trakasserar, tafsar på och våldtar majoritetssvenska kvinnor på löpande band samt totalt prylbesatta och hypermaterialistiska män med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika som alla tror att de har rätt att få leva som de superrika och som överfaller, misshandlar och rånar majoritetssvenska äldre och unga och majorietssvenska kvinnor och män i parti och minut).
 
Samtidigt visar BRÅ:s nationella trygghetsundersökning att den grupp i landet som framstår som allra mest utsatt för brott och som känner sig allra mest otrygg och orolig och dessutom uppvisar ett lägre förtroende för rättsväsendet (och därtill anser att rättsväsendet inte alltid agerar rättvist) faktiskt är landets invånare med utländsk bakgrund, d v s de utrikes födda och fr a de s k ”andrageneration:arna” vilka i huvudsak har utomeuropeisk bakgrund.
 
Totalt har exempelvis 7,2% av de s k ”andrageneration:arna” utsatts för hot jämfört med 4,8% av majoritetssvenskarna (och 4,8% är självklart illa nog), 2,6% av de s k ”andrageneration:arna” har exempelvis utsatts för ett sexualbrott jämfört med 1% bland majoritetssvenskarna (och 1% är självklart illa nog) och 6,5% av de s k ”andrageneration:arna” har exempelvis utsatts för trakasserier jämfört med 4,6% bland majoritetssvenskarna.
 
Vad gäller att känna sig otrygg så är det så klart illa att många infödda majoritetssvenska äldre, att många infödda majoritetssvenska kvinnor och att många infödda majoritetssvenska unga är rädda och oroliga och vilket har framgått med all önskvärd tydlighet för den som har tagit del av medierapporteringen och den politiska debatten (och vad Janouch säger om situationen i dagens Sverige) men i rena siffror så är det de utrikes födda som känner sig mest otrygga (30%) och därefter de s k ”andrageneration:arna” (20%) och slutligen majoritetssvenskarna (17% – och vilket självklart är illa nog). Det framgår också att det i hög grad handlar om invånarna i miljonprogramsområdena då känslan av otrygghet är som allra högst bland de som är bosatta i s k flerfamiljshus. Vad gäller att vara orolig för att utsättas för fysiska överfall och fysisk misshandel så svarar vidare exempelvis 19% av de s k ”andrageneration:arna” att de är det jämfört med 15% av majoritetssvenskarna. Dessutom uppger exempelvis 21% av de utrikes födda att deras känsla av otrygghet har en hög påverkan på deras beteende (vanor, rutiner o s v) jämfört med 13% av majoritetssvenskarna.
 
Omvänt så uppvisar majoritetssvenskarna ett högre förtroende för rättsväsendet (polis och domstolsväsende) än vad invånarna med utländsk bakgrund gör (62% jämfört med 54%) och en högre andel av majoritetssvenskarna uppger även att rättsväsendet hanterar misstänka rättvist jämfört med vad invånarna med utländsk bakgrund anser.