Fem nyårslöften

Mina fem nyårslöften:
 
Att läsa mindre text eller det går inte längre att läsa och ha koll på allt:
Jag har under många år läst rent ut sagt enorma mängder text per dygn, vecka och månad såsom flera dagstidningar per dag, åtminstone 1-2 böcker per vecka, åtskilliga kulturtidskrifter och magasin per månad, kvartal eller halvår och fr a och under de senaste 9-10 åren allt som rör det s k nya Sverige (d v s det nya minoritets-Sverige som växer fram i detta nu) och det håller helt enkelt inte längre att både försöka hålla mig à jour med de tryckta gammelmedierna och med de analoga medierna (då jag utöver allt läsande alltid lyssnar på tablå-radio och tittar på tablå-tv varje dygn) och att samtidigt försöka hålla mig à jour med de texter som publiceras i de digitala och alternativa nya medierna inklusive i de sociala medierna. Eftersom jag alltid har haft ambitionen att läsa allt inom ett visst ämne (allt som rör adoption, allt som rör Korea, allt som rör extremhögern, allt som rör ras o s v) och allt ifrån skönlitteratur, poesi, essäistik och journalistik till s k akademiska och vetenskapliga publikationer och artiklar (och alltid både s k kvalitativ och kvantitativ forskning) så håller det helt enkelt inte längre: Även jag måste inse att det inte längre går att läsa allt om ett visst ämne.
 
Att samla mindre material eller det går inte längre att köpa och införskaffa allt:
Sedan jag var liten eller åtminstone så länge jag kan minnas så har jag varit en närmast fanatisk samlare, ”arkivarie”, ”bibliotekarie” och ”dokumenterare” av allt som rör vissa frågor (och både textuellt, visuellt, audiellt och performativt material) och jag har därmed genom åren både grundat, skapat och byggt olika arkiv och bibliotek i olika frågor (tidigare bl a om extremhögern, om adoption och om ras) men det håller helt enkelt inte vare sig att fortsätta att spendera så mycket pengar som jag har lagt på att resa runt till olika arkiv och bibliotek och kopiera material, på att ständigt köpa in nyutkommet material samtidigt som jag ständigt köper på mig gammalt material på antikvariat och i andrahandsbutiker och att ständigt ackumulera ständigt nya högar med böcker, bildmaterial och filmer och ständigt nya utrivna, urklippta, utprintade, fotostatkopierade, pdf:ade, avfotograferade eller scannade texter som sorteras in i ständigt nya pärmar och arkivboxar.
 
Att konsumera mindre kultur eller det går inte längre att springa på allt:
Jag har under många år lagt stora summor pengar och fr a väldigt mycket tid på att konsumera kultur i alla dess former och jag har fr a haft ambitionen att ”se allt” som rör vissa teman, frågor och ämnen vare sig det handlar om teaterpjäser, musikkonserter, operaföreställningar, spelfilmer, konstutställningar, föreläsningar eller andra typer av kulturevenemang och jag har ”tagit mig lyxen” att resa till exempelvis Oslo, Köpenhamn, London eller Berlin enbart för att se en viss konstnärs utställning, bevista ett visst kulturarrangemang och en viss scenkonstföreställning eller besöka en viss kulturinstitution men jag hinner helt enkelt inte göra det längre och inte minst så kostar det alltför mycket i både pengar och tid.
 
Att skriva mindre text eller det går inte längre att vara med och förekomma i flera olika sammanhang:
Jag har under många år skrivit alltför mycket och fr a låtit publicera mig i alltför många och i alltför sinsemellan ”spretiga” sammanhang (t ex debattartiklar i Sydkorea, översatta texter på engelska, franska eller tyska i amerikanska, brittiska, belgiska eller tyska tidningar och tidskrifter, texter som publicerats i norsk eller dansk media o s v) och jag måste trappa ned på detta som gör att min CV och publikationslista ”ser lite konstig ut” som om jag framstår som att jag i själva verket inte är en person utan flera personer samtidigt vilka inte har med varandra att göra då de ämnen jag har skrivit om just inte alltid har med varandra att göra – d v s vissa känner mig exempelvis som någon som bara skriver om adoption och adopterade, andra som någon som bara skriver om extremhögern och nazister medan ytterligare andra bara känner mig som någon som skriver om ras och svenskhet o s v. Det blir både spretigt och ”ofokuserat” och kanske t o m och än mer då jag har publicerat mig i alla möjliga olika discipliners och fälts tidskrifter och antologier genom åren (socialt arbete och sociologi, etnologi och antropologi, asienforskning och koreaforskning, genusforskning och queerforskning, litteraturvetenskap och kulturforskning, adoptionsforskning och familjeforskning, ras- och vithetsforskning, migrationsforskning och IMER-forskning, psykologi och medicin o s v) och vilket ser rejält ”illojalt” och ”oseriöst” och ”konstigt” och ”skumt” ut i forskningsvärldssammanhang.
 
Att resa mindre eller det går inte längre att befinna sig överallt:
Jag har under mina tre ”pendlarterminer” (mellan Flemingsberg-Karlstad) till slut insett att det inte fungerar rent kroppsligen att befinna sig på flera platser samtidigt och att jag inte längre kan resa land och rike runt och därtill ständigt resa ned till och fram och tillbaka på kontinenten (liksom över till Brittiska öarna) och titt som tätt också till Östasien (och någon gång också till Nordamerika) då jag fram tills nu nästan regelmässigt har sagt ja till alla typer av inbjudningar, samarbeten och propåer (museer, konstgallerier, högskolor, aktivistorganisationer, symposier, konferenser, kulturfestivaler o s v) samtidigt som jag under den senaste tiden har pendlat regelbundet. Tidigare när jag inte pendlade och hade nära till jobbet (tio minuters bussresa mellan Flemingsberg och Fittja alternativt 2-3 minuters promenad mellan lägenheten i Flemingsberg och Södertörns högskola som är belägen i samma stadsdel) var det kanske en annan sak när jag kunde ”snitta” på 10-15 utlandsresor och 20-25 inrikesresor per år men det håller helt enkelt inte längre – även jag måste nu inse att jag bara bor i en enda kropp och att den kroppen bara (i alla fall än så länge) kan befinna sig på en enda fysisk-geografisk plats åt gången (och särskilt insåg jag nog det efter förra årets 4-5 resor till Göteborg, 3-4 resor till Malmö, 10-12 resor till andra orter runtom i landet och 7-8 utlandsresor – det blev för mycket tåg, buss och flyg helt enkelt och även för min smak).