För 100 år sedan fanns det troligen högst 500 permanent boende invånare i landet som hade utomeuropeisk bakgrund

Ägnar innevarande års första dag åt att lite förstrött ”slöbläddra” i Rasbiologiska institutionens (som föregick institutet med samma namn) och Hermans Lundborgs s k coffee table-bok och närmast ”raspornografiska” fotoalbum Svenska folktyper från 1919 (d v s boken som är i storformat och i halvskinnband består nästan enbart av mängder av s k en face-fotografier föreställande olika s k rastyper) och inser att det är aningen ironiskt att så här i efterhand kunna konstatera att de invånare från Afrika, Asien och Sydamerika som förekommer i publikationen och vilka på den tiden klassificerades som ”utlänningar” (till skillnad från sverigefinnarna, tornedalingarna, judarna, romerna, samerna och de resande vilka trots allt tillsammans med majoritetssvenskarna betraktades som svenskar) var så oerhört få i landet för exakt 100 år sedan dels mot bakgrund av det relativt stora utrymme som de tilldelades i boken och dels mot bakgrund av hur stor denna befolkningsgrupp är idag:
 
Mellan 1911-20 fanns det bara enligt dåvarande SCB 674 invånare i landet som hade invandrat från Sydamerika och varav flertalet var återvändande majoritetssvenskar från Brasilien och Argentina (endast en enda chilenare, 15 mexikaner, 25 karibier eller s k västindier och 2 venezuelaner befann sig och bodde i landet mellan 1911-20), 291 invånare som hade invandrat från Afrika och varav flertalet var återvändande majoritetssvenskar från Belgiska Kongo och Brittiska Sydafrika (endast en enda algerier, en enda eritrean och en enda marockan befann sig och bodde i landet mellan 1911-20) samt 279 invånare som hade invandrat från Asien och varav flertalet var återvändande majoritetssvenskar från Kina, Palestina, Iran och Indien (endast en enda arab, en enda sibirier, en enda thailändare eller s k siames och fyra japaner befann sig och bodde i landet mellan 1911-20).
 
Dessa officiella siffror härrör då från SCB och säger så klart ingenting om alla de som besökte Sverige temporärt mellan 1911-20 eller om alla de som uppehöll sig i landet utan tillstånd mellan dessa år men det går att anta att antalet invånare med bakgrund i Afrika, Asien och Sydamerika vilka bodde mer eller mindre permanent i landet mellan 1911-20 och borträknat alla återvändande majoritetssvenskar (missionärer, diplomater, forskare, journalister, militärer, företagare, äventyrare, brottslingar o s v samt inte minst utvandrare, bosättare och nybyggare som hade ”misslyckats” och ibland t o m hade utvisats tillbaka till Sverige eller som på ålderns höst självmant återvände till Sverige för att dö) högst sannolikt understeg 500 invånare för 100 år sedan.