Den antirasistiska svenska vreden och skräcken inför glosan ras är numera om möjligt än mer upptrissad

På senare tid och särskilt efter den brittiska folkomröstningen och det amerikanska presidentvalet har allt fler antirasistiska och antifascistiska röster om möjligt blivit alltmer avoga mot glosan ras: Ras översätts antingen med etnicitet eller sätts inom citattecken eller undviks överhuvudtaget och det är trist att även den antirasistiska (och antifascistiska) tidskriften Mana väljer att (fortsätta att) använda citattecken runt den så (på svenska och för svensktalande) förkättrade (och fruktade) glosan ras även om jag naturligtvis förstår varför. På samma sätt har senaste numret av Expo en längre artikel som handlar om att dekonstruera och förkasta rasbegreppet och vilket jag återigen samtidigt har respekt för.

namnlost

Även i senaste numret av Språktidningen hörs nu starka antirasistiska och antifascistiska röster mot rasbegreppet:

http://spraktidningen.se/artiklar/2016/12/antirasister-tvistar-om-ordet-ras

Det antirasistiska och antifascistiska (d v s svenska eftersom alla svenskar i det närmaste per automatik är antirasister och antifascister genom att just vara svenskar, d v s det förklarar att både den svenska högern och den svenska vänstern är emot ordet ras inklusive och faktiskt både huvudparten av den radikala högern och den radikala vänstern) skräcken och vreden inför glosan ras i det land som var först i världen med att avskaffa rasbegreppet och som aktivt försöker få andra suveräna statsbildningar på jorden att göra detsamma i egenskap av att styras av världens första och hittills enda antirasistiska regering (d v s den antirasistiska utrikespolitiken går bl a ut på att stolt och sturskt likt homo sapiens och planetens antirasistiska elit och avantgarde gå emot genomrasistiska FN, EU och Europarådet vilka envisas med att använda ordet ras trots att den svenska forskarvärlden har bevisat att ras är en social konstruktion och därför inte finns som den svenska regeringen sade för några år sedan när Sverige fick kritik av FN för att ha avskaffat begreppet) fortsätter att svämma över alla bräddar och löpa amok:
 

Samtidigt är termer som rasism, rasifiering och rasifierade numera i stort sett på allas (svensktalande) läppar och dessa ord används idag utan att blinka, rynka pannan, slå ned blicken, rodna eller göra citattecken med fingrarna och dyker gång efter annan upp i ledartexter i både höger- och vänstertidningar och i nyhetssändingar i tv och radio och den svenska forskarvärlden har nyligen visat den övriga världen (som envisas med att bruka rasbegreppet och kanske särskilt de vidriga amerikanerna, de äckliga britterna, de dumma australiensarna, de obehagliga kanadensarna och de läskiga sydafrikanerna) vägen framåt genom att med buller och bång (statsministern, utbildningsministern, kulturministern, Göteborgs och Uppsala universitet, Vetenskapsrådet, Mångkulturellt centrum, Forum för levande historia m fl m fl) sjösätta och institutionalisera sitt eget solitärt svenska (och därmed militant antirasistiska och antifascistiska) forskningsområde som går under namnet rasismforskning (racism research eller racism studies) och vars forskare benämner sig som rasismforskare (racism researchers) medan ordet ras som ju är samtliga dessa glosors själva ordstam uppenbarligen ska fördömas och förkastas samt utrangeras och utmönstras för gott och för evigt och de av oss (visserligen ytterst ytterst ytterst få) svensktalande som föredrar att både börja i och med och att bruka och operationalisera rasbegreppet fortsätter att stämplas som rasifierande och rasistiska och rasfixerade och rasbesatta biologister, essentialister och primordialister.