John Landquist som sågade Astrid Lindgrens första Pippi Långstrump-bok var högerextrem

Igår påminde SvD:s Linda Granback om att Aftonbladets gamle kulturchef och en av dåtidens s k finkulturella smakdomare professor John Landquist fullständigt sågade Astrid Lindgrens första Pippi Långstrump-bok när den gavs ut 1945 och därmed inledde den s k Pippi-debatten och vilket vi som lever idag så klart gör oss lustiga över.
 
 
De allra flesta känner nog väl till att John Landquist var gift med författaren och feministen Elin Wägner samt att han var Lundaprofessor i pedagogik och psykologi och under många år omväxlande politisk redaktör och kulturchef på Aftonbladet liksom författare till en på sin tid uppmärksammad psykoanalytisk studie av Gustaf Fröding men väldigt få känner nog till att han också var pro-nazitysk innan och under kriget och behöll banden till den ”finare” delen (läs: den akademiska eliten) av den svenska extremhögern även efter kriget:
 
1929 var Landquist medlem i rasideologiska och antisemitiska Gymniska förbundet och 1931 var han medlem i radikalkonservativa Sveriges nationella förbund och en av stiftarna av den högerradikala Marsklubben.
 
1939 undertecknade Landquist ett akademiskt pro-nazityskt upprop i Göteborgs-Posten mot Torgny Segerstedt och dennes ”hets” mot det nya Tyskland (d v s Nazi-Tyskland) tillsammans med professorer som Robert Malmgren, Ernst Newman, Hugo Odeberg, Karl Olivecrona, Hilding Pleijel, Erik Rooth, Otto Rydbeck, Lennart Smith, Emil Sommarin, Dag Strömbäck, Natan Valmin, Gunnar Ahlgren, Efraim Briem, Gottfrid Carlsson, Sven Dedering, Gösta Dohlman, Eilert Ekwall, John-Elof Forssander, Torsten Gislén och John Koch m fl (ursäkta om jag här ”hänger ut” åtskilliga kändisforskare vilka också i flera fall har barn och barnbarn som idag är forskare).
 
1952 publicerade Landquist en dödsruna över Sven Hedin i fascistiska Sveriges nationella förbunds tidning Fria Ord och mellan 1942 ända fram till sin död 1974 var han medlem i Svensk-Finlands vänner som samlade de rikssvenskar på högerkanten som aktivt stöttade finlandssvenskarna (”östsvenskarna”) utifrån ett både rasligt, språkligt, kulturellt och politiskt engagemang.
 
Svensk-Finlands vänner finns fortfarande kvar än idag och leddes fram tills 2000-talets början av den nazistiske överläkaren och förintelseförnekaren S. Gunnar Edlund (rikssvensk och värmlänning) men samlar numera också de finlandssvenskar som idag bor och lever permanent i Sverige och inte minst de som en gång tillhörde eller fortfarande tillhör den finlandssvenska överklassen (läs: den finlandssvenska aristokratin och högborgerligheten).