Johan Lundberg driver tesen att ”identitetspolitiska” teorier har skapat högerpopulismen och dess väljarbas

Litteraturvetaren Johan Lundberg debuterar idag som ledarskribent på Svenska Dagbladet:
15730851_10154245050065847_284336012_n
 
Lundberg var den förste i landet som utanför den svenska ”mainstreamextremhögern” och inom den svenska borgerligheten (åtminstone mig veterligen och i modern tid och likt en sentida Stolpe vars ytterst reaktionära och även aggressiva artiklar i Nya Wermlands-Tidningen framstod som helt och hållet solitära på 1980- och 90-talen) öppet började förestå och förespråka både en (ny- och kultur)konservativ ståndpunkt och en slags proto-alternativhögeranalys som säger att en mycket liten grupp s k vänsterextrema forskare vilka han om och om igen hängde ut med namn i sina skrifter och artiklar samt i tidskriften Axess och på Axess blogg (och jag råkar vara en av dem) i stort sett stod bakom den s k mångkulturalismens kris och misslyckande genom att ”kolportera” postkoloniala teorier vilka sades radikalisera fr a ”andrageneration:arna” i miljonprogramsområdena och resultera i alltifrån IS-frivilliga till bränder och upplopp och s k identitetspolitik.
 
Då (för 4-5 år sedan) var Lundberg nog alltför radikal men nu är tiden uppenbarligen ikapp denne, d v s nu är Lundberg som helt enkelt så här i backspegeln måste sägas ha varit före sin tid i fas med vår samtid och teorin att en liten grupp s k vänsterextrema forskare ligger bakom allt som kan betecknas som s k extremism bland landets minoritetsinvånare har nu kompletterats med den nya teorin att i stort sett samma lilla grupp av s k vänsterextrema forskare också ligger bakom högerpopulismens framgångar genom att ”kolportera” teorier om ras och vithet vilka får vita västerlänningar att börja tänka på att de är vita och därmed att rösta på högerpopulistiska partier (”som man ropar får man svar”).
 
I ovanstående analys ingår att om och om igen återvända till den s k Frankfurtskolan och den kritiska teorin liksom ibland också till den s k Birminghamskolan och kulturstudierna och naturligtvis också till 1980- och 90-talens poststrukturalistiska och postmoderna teorier för att gå till botten med varifrån denna s k ”vänsterextrema” frontalattack på den s k västerländska civilisationen egentligen emanerar (bittra och vänsterextrema tysk-judiska forskare i amerikansk exil, galna och vänsterextrema brittiska forskare som tillhörde 68, än galnare och vänsterextrema franska forskare som var en produkt av 68 o s v) och intressant nog har åtskilliga som förespråkar denna alltmer populära tes att den akademiska post-68-vänstern och postkolonial teori och teorier om ras och vithet liksom om kön och sexualitet har skapat dagens fragmenterade och polariserade västvärld (och då just både minoriteternas s k extremism och majoritetsbefolkningens högerpopulism) själva vänsterbakgrund.