Vågar SD önska ”en god nationell jul” även i år?

Spänningen växer just nu hos alla (oss) som följer högerpopulismens och extremhögerns alla göranden och låtanden nu när julhelgen är här:
 
Ska SD återigen våga sig på att önska en ”god nationell jul” till alla sina 100 000-tals medlemmar, aktivister, sympatisörer och väljare också detta år även om partiet inte längre skulle erhålla över 20% av rösterna om det vore val idag (för ett år sedan under det s k flyktingkrisårets slut låg SD i flera opinionsundersökningar på mellan 20-25%) utan snarare kring 17%?
 
Det var sverigedemokraten och vänsternazisten Ulf Hansen, Ultima Thules trummis, låtskrivare, hjärna och ideolog som genom åren har varit medlem i ett flertal högerextrema organisationer samt finansierat och stöttat ett flertal nationalsocialistiska projekt (inklusive åtskilliga vit makt-musikband) som förra året i SD:s officiella partiorgan Samtiden (d v s inte i det inofficiella och bra mycket mer lästa ”partiorganet” Avpixlat) i en artikel där han ironiskt nog raljerade över de som betecknar SD som ett nazistiskt parti önskade alla ”en god nationell jul” och vilket i och för sig är mindre explicit än att säga ”en god vit jul” men icke desto mindre minst lika ideologiskt:
 
”Nationell” är nämligen den emiska (interna) självbenämning som har gällt för den svenska extremhögern ända sedan mellankrigstiden (d v s ”den nationella rörelsen” som de av oss som inte tillhör den åtminstone tidigare kallade den svenska naziströrelsen och den svenska fasciströrelsen) och Hansens hälsning kan åtminstone delvis därför översättas med ”en god nationalsocialistisk jul” (och som i Hansens fall också innebär en nationalsocialism som kommer från vänster).
 
I sammanhanget ska det också påminnas om att SD aldrig hade kunnat bli och varit ett så stort och högerextremt parti som idag om inte Ultima Thule tack vare Hansens vänsternazistiska sånger (och varav ett flertal slutade som svenska hits och låg etta, två eller trea på topplistorna under flera månader på raken) hade lyckats erövra försvarliga andelar av flera årskullar (det uppskattas att kring 10-20% av landets barn och ungdomar lyssnade på vikingarock och vit makt-musik kring 1995) av landets dåvarande barn och unga på 1990-talet och vilka idag utgör SD:s kärnväljargrupp (den s k ”skinheadgenerationen” eller ”Ultima Thule-generationen”).
 
SD:s nuvarande ledarskikt inklusive Åkesson själv ”väcktes” (d v s blev politiskt medvetna) och radikaliserades dessutom alla av Hansens vänsternazistiska sångtexter och utan den svenska vikingarock- och vit makt-musikindustrins osannolika framgångar på 1990-talet och in på 2000-talet (och som dessutom påhejades och stöttades av Fryshuset, Anders Carlberg och Stockholms stads socialdemokrater och vänsterpartister, Gellert Tamas och Lena Adelsohn Liljeroth m fl antirasister på både vänster- och högerkanten) så hade vi i Sverige idag kanske snarare haft ett mer utpräglat högerpopulistiskt parti av Ny Demokrati-snitt (d v s av den typ som hittas i våra grannländer) än ett parti med ett direkt nationalsocialistiskt (d v s ”nationellt”) förflutet som fortfarande präglas så starkt av en ideologiskt medveten extremhögerförankring (och som då är långt mindre framträdande vad gäller t ex FrP i Norge och DF i Danmark).
 
Utan Ultima Thules och Hansens sånger så hade Åkesson vidare antagligen inte varit SD:s partiledare idag och SD hade då som sagt nog inte ens varit ett så stort parti som det är idag och det är så klart därför ingen slump att Ultima Thule numera (och återigen) är SD:s officiella husband som regelbundet spelar på partiets evenemang och det handlar minst lika mycket om tacksam ”payback” och hommage som om nostalgi och folklighet.
 
I sammanhanget är det vidare också värt att nämna att den svenske forskare som åtminstone enligt mig är den mest ”nationella” forskaren i landet (d v s han är utan tvivel politiskt ”nationell” samtidigt som han onekligen är forskare och numera också arkivchef och bl a samarbetar med den gamle maoisten Anders Björnsson vid Södertörns högskola) råkar vara Ulf Hansens bror historikern Lars-Erik Hansen som tidigare ironiskt nog arbetade på Södertörns högskola och som numera är chef för TAM-arkivet (Tjänstemäns och akademikers arkiv), d v s TCO:s och SACO:s arkiv (OBS: nu vet jag också att långt ifrån alla invånare i landet tillhör TCO- och SACO-kollektiven men trots allt handlar det om ganska så många som gör det och som därmed åtminstone indirekt berörs av Lars-Erik Hansen).
 
Lars-Erik Hansen har en bakgrund inom BSS, d v s ursprunget till dagens SD och var medlem under partiets ”kampår” när gatuaktivism och gatuslagsmål tillhörde ”den nationella rörelsens” vardag, och dennes avhandling i historia vid Stockholms universitet från 2001 ”Jämlikhet och valfrihet: En studie av den svenska invandrarpolitikens framväxt” handlar om hur den svenska mångkulturalismen tillkom på 1970-talet och är mellan raderna rätt så ideologisk (d v s ”nationell”) samtidigt som den idag kan prisas av andra historiker för att Hansen just på ett kritiskt sätt lyfter fram hur en socialdemokratisk vänsterfalang (d v s kretsen kring Palme) lät landets invandrare och minoriteter ”få som de ville” och därmed lade grunden till dagens ”mångkulturella misslyckande”, ”förortskaos”, ”folkutbyte” och ”misslyckade integration”.
 
I sammanhanget kan det slutligen också nämnas att det dessutom finns en tredje Hansen-bror, Bruno Hansen, som var Ultima Thules sångare under de tidiga åren när bandet var ”inbäddat” i den svenska ”nationella” rörelsen (d v s den nationalsocialistiska rörelsen – Ultima Thule var helt enkelt tillsammans med Vit Aggression husband åt både BSS, Sverigepartiet och SD) och som sedermera kom att bilda sitt eget band Karolinerna som dock inte på långt när fick samma typ av genombrott som Ultima Thule.