Om den höga överrepresentationen av minoriteter inom olika invandrargrupper

För alla som är intresserade av landets 94 623 invånare som har någon form av bakgrund i Turkiet (i denna siffra ingår både de s k första och andra generationerna inklusive de blandade och de adopterade – siffran gällde f ö den 31 december 2015 – idag handlar det sannolikt om över 100 000 invånare och vilket gör att denna grupp numera utgör landets 10:e eller 11:e största minoritet) liksom för alla som är intresserade av varför åtskilliga av de svenska invandrargrupperna tenderar att domineras av minoriteter samt av högutbildade (och särskilt gäller det flyktinginvandrare från den utomeuropeiska världen):
 
En ny artikel i tidskriften Ethnic and Racial Studies undersöker hur det går för den s k ”andra generationen” med bakgrund i Turkiet i flera västeuropeiska länder och konstaterar att majoritetsturkar dominerar stort i de andra västeuropeiska länderna (inklusive i Tyskland) men just i Sverige så tyder mycket på att de som tillhör någon minoritet är extremt överrepresenterade inom gruppen:
 
Det handlar om att uppemot 50% av ”andra generationen” med bakgrund i Turkiet identifierar sig som kurder eller som kristna (assyrier och syrianer) just i Sverige. Det kan m a o mycket väl vara så att av landets cirka 100 000 invånare som har någon form av bakgrund i Republiken Turkiet så identifierar sig en majoritet (d v s över 50%) med olika minoritetsgrupper (förutom kurder, assyrier och syrianer så finns ju också armenier, greker, judar och ett flertal olika etnisk-religiösa minoriteter vilka också finns representerade i Sverige). Dessutom är gruppen mer högutbildad i Sverige (fr a har fler en genomgången gymnasieutbildning just i Sverige) än i de övriga västeuropeiska länderna då en högre procentandel är flyktingar i Sverige medan arbetskraftsinvandrare dominerar nästan helt i övriga Västeuropa och särskilt politiska flyktingar uppvisar ju nästan alltid och i det närmaste regelmässigt en högre utbildningsnivå överlag än arbetskraftsinvandrare.
 
Detta överensstämmer också med det migrationsmönster som gäller i Sverige (och kanske fr a vad gäller invandrare från den utomeuropeiska världen även om Turkiet delvis är ett europeiskt land) och vilket gör att det ibland är svårt att jämföra Sverige som invandrarland med andra europeiska länder:
 
För det första har alltid en mycket hög andel minoriteter från ett visst land invandrat till Sverige överlag (både bland landets kineser och indier så tillhör till exempel sannolikt en mycket hög procentandel olika minoritetsgrupper och så är säkerligen fallet för ett mycket stort antal invandrargrupper i landet) och för det andra så har den höga andelen flyktinginvandrare i Sverige resulterat i att det ibland är svårt att jämföra flyktinginvandrare från den utomeuropeiska världen med arbetskraftsinvandrare från övriga Norden och från Öst- och Sydeuropa (t ex är landets iranier och chilenare generellt mer högutbildade än landets finländare och greker).
 
Allt detta har slutligen i sin tur att göra med att åtminstone ända sedan Andra världskriget så har fr a samtidshistoriens alla ”förlorare” (d v s 1900-talets alla ”losers” som har förföljts, förtryckts, fördrivits, råkat illa ut på olika sätt eller besegrats i olika krig och konflikter) invandrat till Sverige och i många fall har det handlar om invandrargrupper som sinsemellan nog inte har tyckt särskilt bra om varandra: T ex förföljda judar från grannländerna och senare överlevande judar och romer från kontinenten som Sverige tog emot ungefär samtidigt som att Sverige även gav asyl åt tyskar och andra flyktingar från kontinenten och fr a från grannländerna och de baltiska länderna vilka antingen hade varit nazister eller hade arbetat för och t o m stridit på det besegrade Tysklands sida under kriget liksom antikommunistiska flyktingar från hela Central- och Östeuropa som fick asyl i landet ungefär samtidigt som att Sverige blev en fristad för socialistiska flyktingar från Latinamerika, Afrika och Asien under Kalla krigets sista blodiga decennier.
 
Denna mycket specifika och speciella svenska migrationshistoria som har gällt sedan Sverige blev ett invandrarland fr o m 1940-talet har helt enkelt resulterat i att de svenska invandrar- och minoritetsgrupperna skiljer sig från motsvarande eller jämförbara invandrare och minoriteter i många andra västländer vad beträffar allt ifrån graden av minoritetstillhörighet inom en viss grupp (som då är mycket hög just i Sverige) till utbildningsnivå och även köns- och åldersfördelning.