Om frågan om en låglönesektor för utomeuropéerna

Tankesmedjan Tiden publicerar idag rapporten ”Språngbräda eller fallucka? – en analys av enkla jobb och working poor i Sverige” och intervenerar därmed i den allt hårdare debatten om att skapa en enkla jobb-arbetsmarknad och en låglönesektor för utomeuropéerna som enda sättet för att få dessa i arbete överhuvudtaget mot bakgrund av att arbetslösheten fortsätter att stiga bland utomeuropéerna och numera ligger på kring 30% trots högkonjunkturen medan arbetslösheten samtidigt är rekordlåg just nu bland majoritetssvenskarna och t o m fortsätter att sjunka (i praktiken råder full sysselsättning bland majoritetssvenskarna i åldrarna 25-64 år):
 
 
Sedan bör det ju nämnas att det är utomeuropéerna som är kraftigt överrepresenterade inom enkla jobb-arbetsmarknaden: Kring 20% av alla män från Afrika, Asien och Latinamerika och kring 17% av alla kvinnor från Afrika, Asien och Latinamerika har ett enkelt jobb jämfört med 4-5% av majoritetssvenskarna (i samtliga fall i ålderskategorin 20-64 år).
 
”En av fjorton svenskfödda män jämfört med en av fem utlands­födda män har ett enkelt jobb i åldern 20–24 år. Bland de något äldre, 35–49 år, är endast en av trettiotre män med svensk bakgrund jämfört med en av åtta män med utländsk bakgrund anställda här. Enkla jobb är en väg in till mer kvalificerade jobb för ungdomar med svensk bakgrund. Bland dessa håller tesen om språngbrädan. Men bland utlandsfödda håller argumenten inte.”
 
”Lång vistelsetid i Sverige gör inte så stor skillnad som man kan tro. Var femte man som bott högst tre år jämfört med var tionde man som bott minst åtta år i Sverige, har ett enkelt jobb. Utbildningsgrad förklarar inte heller varför inte språngbrädan funkar för alla. Bland personer med svensk bakgrund är det bara en av hundra med en eftergymnasial utbildning som har ett enkelt jobb. Men bland utlandsfödda har nästan var tolfte högutbildad ett sådant yrke.”