En reflektion kring 2007 års Nobelfest

En ren reflektion (d v s utan några pekpinnar): Så här i efterhand är det intressant att påminna om och konstatera att när 2007 års Nobelfest gick i Pippi Långstrumps tecken i form av dansare som iscensatte de olika karaktärerna (i direktsändning och inför över en miljon svenska tittare) så dök även Pippis pappa N-kungen upp tillsammans med en grupp ”infödingar” men mig veterligen ledde detta uppsluppna (och rasperformativa) tilltag inte till några protester, någon kritik eller någon debatt – det var ju först efter 2011-12 som Sverige fick sina första rasstereotypdebatter (och då kom de å andra sidan slag i slag och följde närmast sömlöst på varandra).
 
En gissning så här i efterhand är väl att det helt enkelt tog många år innan det nya minoritets-Sverige började höra ifrån sig, tala och framför allt bli lyssnad på av det ”gamla” majoritets-Sverige. Själv hade jag börjat publicera artiklar redan från och med 2002 som handlade om svenska rasperformativa iscensättningar, svenska rasord och svenska rasstereotyper och jag minns så här i efterhand att jag nog kanske var en av rätt så få som gjorde det då och jag minns också att jag år 2007 samtalade med en annan forskare om varför ingen verkade ha reagerat på ”N-kungens dans” som ägde rum under Nobelfesten (hade detta dansnummer ägt rum 2012-13 och än mer idag så hade det naturligtvis uppstått en diskussion).