Dagens svenska luciafirande går tillbaka till rastänkandets tid och kulten av den nordiska rasen

Dagens svenska luciafirande med en obligatorisk vit, högrest, blond och blåögd lucia går tillbaka till det svenska rastänkandet under 1900-talets första hälft
 
Den just nu pågående rejält aggressiva Luciadebatten (som i grund och botten egentligen handlar om svenskhet och ras och vithet även om få verbaliserar den så) påminner om hur 1900-talets svenska rastänkande fortfarande hemsöker oss utan att de allra flesta av oss (och sannolikt inte ens de s k rasisterna – än mindre antirasisterna) är medvetna om det idag.
 
Det luciafirande som gäller i Sverige av idag uppstod i sin nuvarande form först för ungefär 100 år sedan och det var först på 1920-talet som det idag närmast ritualiserade luciakorandet började genomföras, d v s att en viss skola, en viss förening eller en viss stad röstade fram och korade sin lucia. Eftersom dåtidens mediavärld dominerades så starkt av dagstidningar så var det oftast dagstidningar (och även föreningstidskrifter o s v) som anordnade dessa tävlingar.
 
1928 korades exempelvis Stockholms allra första lucia och det var (idag nedlagda) Stockholms Dagblad som höll i tävlingen och som efterlyste en lucia värdig att representera den svenska huvudstaden som skulle ha ett utseende som representerade ”det kärnsvenskt ljusa och solblonda” och finalisterna skulle bestå av de ”vackraste och mest nordiska deltagarinnorna”. Det handlade helt enkelt om att lucian skulle ha ett utseende som motsvarade dåtidens skönhetsideal och som var detsamma som att bo i en kropp som uppvisade de utseendedrag och kroppsmått som kännetecknade det som på dåtida vetenskapligt språk kallades den nordiska rasen.
 
De utseendedrag och kroppsmått som karaktäriserade den nordiska rasen var som allra mest vanligt förekommande just i Sverige och bland svenskarna enligt de svenska rasforskarnas jättelika empiriska kroppsmåttstudier som mellan 1890-talet och 1920-talet hade mätt kropparna (i praktiken allt som går att mäta på en människokropp mättes och omvandlades till statistik, tabeller, kurvor, kartor o s v och publicerades i enorma volymer och praktverk) på 100 000-tals svenskar.
 
Detta var under den tid då svenskarna ansågs vara allra vitast av alla vita folk på jorden (d v s vitare än exempelvis danskar, engelsmän och tyskar och naturligtvis mycket vitare än ryssar, polacker, italienare och fransmän) och därmed också allra vackrast och ”snyggast” av alla folk på jorden och det är just arvet efter denna ”vetenskapliga sanning” om svenskarna som utgörande skapelsen krona rent kroppsligen och estetiskt som spökar än idag när människor runtom på jorden fortfarande kan tycka och uttrycka att svenskar ser extremt bra ut och t o m ser bäst ut överlag av alla folk i världen.
 
Det är f ö heller ingen slump att dagstidningar som Stockholms Dagblad samtidigt på 1920-talet anordnade Sveriges första regelrätta skönhetstävlingar vilka också de handlade om att uppfylla de utseendedrag och kroppsmått som gällde för den nordiska rasen och där svenska rasforskare satt i juryn medan svenska kändisar skänkte priser till vinnarna som skulle representera en s k ”ideal rastyp”.