Jason Diakité och det nya icke-vita Sverige

Senaste numret av SJ:s magasin Kupé innehåller en längre intervju med sångaren, artisten och numera också författaren Jason ”Timbuktu” Diakité som handlar om dennes aktuella självbiografi och där denne explicit kontextualiserar sig själv och sin bok i relation till det nya minoritets-Sverige och sätter den i relation till andra svenska minoritetsförfattare och minoritetsskribenter (”vi berättar den icke-vita berättelsen”) och eftersom det är precis så jag också kategoriserar och kontextualiserar Diakités bok så tar jag mig friheten att här nedan citera mig själv – en presentation av mitt kommande forskningsprojekt som publicerades idag i det nyhetsbrev som ges ut av min nuvarande arbetsplats Institutionen för språk, litteratur och interkultur vid Karlstads universitet.
15338799_10154182635620847_4010080482468926212_n.jpg
 
”Forskningsprojektet bär titeln ”Att rasialisera Sverige: Berättelser om en ny svenskhet” och tar avstamp i det demografiskt-statistiska faktumet att Sverige idag härbärgerar en befolkningssammansättning som i fråga om raslig mångfald mycket väl kan jämföras med den som gäller i västländer som Storbritannien, Frankrike, Kanada, Australien, Nederländerna och Belgien och som konkret handlar om att mycket höga procentandelar av den framför allt unga eller till och med mycket unga svenska totalbefolkningen numera har bakgrund i de gamla kolonierna, i Tredje världen och utanför västvärlden och vilka tillsammans med den stora grupp som har ursprung på Balkanhalvön brukar benämnas som synliga minoritetsinvånare.
 
Bland alla invånare i landet i ålderskategorin 0-34 år liksom bland alla invånare i de tre storstadsregionerna och i flertalet mellanstora städer så handlar det idag om uppemot en tredjedel som kan betecknas som synliga eller icke-vita minoritetsinvånare och denna andel är än mer förhöjd i ett tiotal svenska kommuner där den infödda majoritetsbefolkningen numera utgör under hälften av befolkningen.
 
Detta idag mycket stora och snabbt växande befolkningssegment har samtidigt inte producerat särskilt många texter och det var först under sent 1990-tal och än mer under 2000-talet som författare och skribenter med bakgrund i den postkoloniala världen överhuvudtaget började göra sig hörda i offentligheten och publicera sig i form av romaner, novell- och diktsamlingar, självbiografier, essäer, artiklar och även film- och teatermanus.
 
De flesta av dessa författare och skriftställare är födda och/eller uppvuxna i Sverige och är antingen blandade, det vill säga de har en vit och en icke-vit förälder, eller utlandsadopterade eller så tillhör de den så kallade ”andra generationen” medan andra själva har invandrat som vuxna till Sverige.
 
Hittills har ingen studerat dessa texter som emanerar från det nya icke-vita Sverige och som både gör anspråk på och ger uttryck för en ny svenskhet utifrån ett rasperspektiv utan i stället så har tidigare forskare antingen anlagt ett klassperspektiv och betecknat denna typ av litteratur som dagens svenska arbetarlitteratur eller betraktat och behandlat dessa texter i relation till och som en del av den historiska svenska minoritetslitteraturen som tidigare representerades av svenska samer, svenska judar, svenska romer och sverigefinnar liksom av nordiska arbetskraftsinvandrare.
 
I mitt forskningsprojekt kommer jag bland annat att studera hur det som kallas rasformationer, det vill säga hur nya svenska minoritetskategorier och minoritetsidentifikationer som kanske inte alltid erkänns som svenska av flertalet vita majoritetssvenskar, konstrueras och artikuleras i texterna såsom att vara afrosvensk, svensk muslim, svensk latino eller svensk asiat liksom hur den annars bedövande tystnaden kring ras bryts och hur ras recentreras i många av dessa texter på ett sätt som sällan eller aldrig sker i texter skrivna av majoritetssvenskar och ibland till och med skrivs fram som något av svenskhetens omedvetna kärna i flera av de texter som har publicerats sedan 1990-talets slut.”