Om den förhöjda dödligheten bland landets ”andrageneration:are” – än en gång

Jag kan inte släppa detta med att de s k ”andrageneration:arna” dör i förtid (och naturligtvis också i onödan) i högre utsträckning än både (de jämnåriga) majoritetssvenskarna och deras (invandrade) föräldrar:
 
Rakt av så är överdödligheten 20% bland de kvinnliga ”andrageneration:arna” och 35% bland de manliga ”andrageneration:arna” och bland de ”andrageneration:are” som har bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika ligger överdödligheten möjligen på 30% respektive 45%.
15317804_10154169006825847_7467894550232640359_n
 
Vad gäller överdödligheten bland ”andrageneration:arna” så är den som mest påtaglig bland de kvinnliga ”andrageneration:arna” i åldrarna 20-29 år samt bland de manliga ”andrageneration:arna” i ålderskategorierna 20-29 år samt 30-39 år. I dessa unga vuxna-ålderskategorier handlar det då om en överdödlighet som är högre än 20% respektive 35%.
15317824_10154169006830847_4507036285185442733_n15326452_10154169006835847_6057618570218662570_n
 
Tyvärr så sammanfaller ålderskategorin 20-29 år med den alltför snabbt växande gruppen NEET:are/UVAS:are i landet som domineras av utomeuropeisk bakgrund-unga vuxna och vilka inte har klarat högstadiet och därmed saknar gymnasie- och högskoleutbildning och vilka vare sig arbetar, studerar, gör praktik eller deltar i några arbetsmarknadsåtgärder överhuvudtaget och uppemot 80% av dem är tillika ”nolltaxerare” (OBS: naturligtvis inte som nolltaxerarna bland majoritetssvenskarna – d v s de äger absolut inte några fabriker i Kina och inga hus i Florida och de lever inte på några räntor från fonder i Centralamerika) – de utgör idag sammantaget närmare 170 000 individer, deras antal växer stadigt för varje ny(tt) år(skull), de utgör snart en egen veritabel ”miniarmé” av en icke-vit unga vuxna-underklass och de är fr a starkt koncentrerade till miljonprogramsområdena.
 
Den förhöjda dödligheten bland ”andrageneration:arna” tas upp i en ny SCB-rapport om livslängden i landet men som ännu inte några medier har ”snappat upp” eller intresserat sig för. SCB-rapporten har visserligen ”citerats” rätt så flitigt av exempelvis olika tidningar runtom i landet men då har det handlat om skillnader i livslängd mellan olika län – typ ”så här och så här länge lever normalöstgöten jämfört med medelskåningen” o s v – ingen har m a o hittills uppmärksammat överdödligheten bland landets ”andrageneration:are” och möjligen av respekt för och av hänsyn till att inte ytterligare strö salt i såren på och stigmatisera invandrarna och deras barn och miljonprogramsområdena.
 
Det som gör överdödligheten bland ”andrageneration:arna” så obehaglig är inte minst att bland första generationen, d v s bland deras föräldrar och bland de riktiga (och de enda) invandrarna, så uppvisar de som är födda i Afrika, Asien och Latinamerika (förutom de adopterade) i stället en betydligt lägre dödlighet än de inrikes födda och den överdödlighet som föreligger bland de invandrade hittas främst hos invandrare från Norge, Finland, Öst- och Centraleuropa o s v, d v s den rör nästan enbart europeiska invandrare och är dessutom inte lika påtaglig och extrem som överdödligheten bland ”andrageneration:arna”.
 
SCB utgår från att överdödligheten nästan helt kan förklaras med klass och låg utbildningsnivå och dödsorsakerna handlar antagligen om alltifrån övervikt och diabetes och andra typer av sjukdomar som inte ”tas om hand” ordentligt till olyckor av alla de slag och fr a trafikolyckor samt även om överdoser, drog- och alkoholmissbruk och tyvärr även om mord och dråp och våldsamma dödsfall av olika slag som både kan äga rum i och utanför landets gränser och som så klart kan bero på alltifrån s k ”hederstänk” och s k ”extremism” till kriminalitet. Min kvalificerade gissning säger slutligen att det nog inte handlar om självmord i någon särskilt stor utsträckning såsom är fallet bland de adopterade utan just om andra (men självklart likaledes onödiga och våldsamma) dödsorsaker.