Om Sanna Nielsen och försvaret och kritiken av densamma

Nu har både ett tydligt högerradikalt organ och ett tydligt vänsterradikalt organ skrivit om Sanna Nielsens rasperformativa iscensättning av vad hon själv har benämnt som en japansk prostituerad kvinna (”den kåta geishan”):

Nyheter Idags (sd) tydliga avsikt är att hänga ut flera kändisantirasister som hycklare:
Flamman (v) vill snarare ta Nielsen i försvar i egenskap av att hon är antirasist samtidigt som tidningen också kritiserar hennes tilltag:
”Säkert har hennes och produktionens intentioner varit goda – de säger sig ha velat förmedla ett antirasistiskt budskap om en fördomsfri värld. En sådan vilja är något fint som ska tas till vara.”
Samtidigt nominerar hbtq-organet QX Sanna Nielsen till kategorin ”årets scen” inför årets gaygala just för hennes roll i Oscarsrevyn på Oscarsteatern:
”Tidningen QX arrangerar gaygalan sedan år 1999 där bland andra årets homo bi- och transperson utses och prisas… Sanna Nielsen är ett namn som föreslås i kategorin ”Årets scen”, dock inte för sin insats som allsångsledare utan för sin revydebut på Oscarsteatern ihop med Robert Gustafsson.”
Slutligen har Lisa Wool-Rim Sjöblom skrivit en artikel i Exptessen och en grupp utlandsadopterade har publicerat ett öppet brev både till Sanna Nielsen, Malena Ernman och Robert Gustafsson:

http://www.expressen.se/debatt/man-kan-agera-rasistiskt-utan-att-vara-rasist

”Självkritik är den svåraste delen av politisk aktivism oavsett vad den gäller, men det är enda vägen till en sann förändring. Vi förstår att det inte är lätt att få kritik när en menat väl men kanske är det just då kritiken egentligen är som mest befogad. Den som gör fel medvetet vet redan att det är fel, det är de omedvetna handlingarna som skadar som vi alla måste vara vaksam mot. När ens största försvarare dessutom är de en normalt tar avstånd från (läs SD svansen) känns det extra angeläget att fundera vad för budskap det är som kommit ut.”

Folkkära Sanna Nielsen, programledare för Allsång på Skansen och årets julvärdinna i SVT, må vara en feminist och en antirasist och kanske t o m en antifascist liksom inte minst en förebild för särskilt många unga kvinnor i landet och att hon och hennes mångtaliga fans och beundrare och vänner och bekanta inom det utan tvivel radikalt antirasistiska och antifascistiska kultur-Sverige nu känner sig kränkta, förnedrade, uthängda och attackerade av en grupp s k identitetspolitiska extremister som betraktas som hysteriska och humorlösa s k censurivrare som antingen inte förstår vad humor är eller som anses ha missuppfattat Nielsens intention illustrerar på ett närmast övertydligt sätt flera av de termer och begrepp som jag själv har myntat och formulerat genom åren såsom rashumor och gulinghumor, vit psykos och vit melankoli och rasstereotyper och rasperformativa iscensättningar samt inte minst hur svårt det är att särskilt i Sverige detronisera, decentrera och dekonstruera det vita antirasistiska (och antifascistiska) subjektet.